Långfredagen nuförtiden är inte präglad av samma stora stillhet och tystnad, som när jag var liten. Det var Jesu dödsdag, den stora sorgens dag, och man fick i princip sitta stilla på en stol.
Inga onödiga sysslor fick göras, och framför allt fick man inte ha roligt, inte leka, inte skratta. Man åt enkelt, och stämningen var dyster.
Och allt var stängt.
Idag tillåter jag mig att putsa fönster.
Ett milt sagt försenat godmorgon från mig.Denna långfredag tog jag en dagstur till Kinnekulle(ett berg med utsiktstorn intill värnern) ca:15 mil från Göteborg.En intressant historisk bygd.Kom i samspråk med en medelålders kvinna som visste en hel del om bygden kring Kinnekulle.Hon berättade också om att det var dåligt röjt i skogarna,och det var minsann "den nuvarande regeringens fel"som hade omorganiserat skogsvårdsstyrelsen och tagit bort folk.Jag invände då att det nämnda myndighet började att rationalisera även när S satt vid makten men det höll hon inte med om.Hon var förståss socialdemokrat,vilket hon naturligtvis har rätt att vara,men jag tycker inte man ska börja prata politik (om det inte är på ett politiskt möte el liknande)med personer som man inte känner.Så tycker jag i alla fall.Vad tycker du Carina-och ni andra om det att sätta igång en politisk diskussion med en person man aldrig har träffat./Petter
SvaraRadera