"Tacksam". Smaka på det.
Visst är det ett ord som vi inte hör eller använder längre. Som har genomgått en ofantligt negativ värdeminskning, och känns, ja, rent av tabu.
Wikipedia:
"Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort."
Och ändå.
Det är absolut förbjudet att göra någon något kärleksfullt och helt osjälviskt gott, för att därefter FÖRVÄNTA sig tacksamhet. Det är det fulaste man kan göra.
Det här funderar jag mycket på.
Men, visst är det en drivkraft! Att brinna av lust och iver, att känna hur det spritter i hela kroppen av förtjusning över att få se en medmänniskas ansikte strålande av glädje.
Begreppet har förändrats över tid, när jag var barn uppmanades man ofta och direkt att visa tacksamhet. Motsatsen, att vara otacksam, var liktydigt med oerhörd missanpassning och skamlig ouppfostran.
Nu i egoismens dagar, är det norm att ta för sig, att egot ska ha sitt.
Då passar inte ett gammalt förbrukat ord.
Som är så vackert.
Du har min fulla support i denna fråga. Vi tar ofta så mycket för självklart och glömmer att tacka för det goda som andra gör för mig.
SvaraRadera"Det är absolut förbjudet att göra någon något kärleksfullt och helt osjälviskt gott, för att därefter FÖRVÄNTA sig tacksamhet. Det är det fulaste man kan göra." Sant. Däremot kan det ju inte vara fel att vara del av uppåtgående spiral av goda gärningar mot varandra som t ex lyfter en arbetsplats.
SvaraRaderaHar inte du saknat själva ordet? Och varför, om man bortser från ovan nämnda negativa tolkning, har det blivit fult?
SvaraRaderaUlf, tack för din enkla förklaring, du säger vad jag menar. Jag tycker tack och tacksam är det finaste som finns.
SvaraRaderaNu blev det lite missförstånd: Det är inte fult att förvänta sig tacksamhet när man gjort en insats. Jag ville bara understryka att beräknande välgärningar är värdelösa, jag trodde det var det Ditt citat syftade på!
SvaraRadera