torsdag 10 mars 2011
Sarkozy är modig, men ensam och stark.
Frankrike är första land i världen att erkänna oppositionen. Beskedet kom sedan president Nicolas Sarkozy träffat representanter för Libyens nationella råd på torsdagen. Enligt presidentkansliet kommer Frankrike nu att skicka en ambassadör till oppositionsfästet Benghazi och ta emot en libysk representant i Paris
EUs utrikesminister baronessan Ashton, däremot förklarade att hon inte hade mandat att ta ett sånt steg ensam.
Så. Först ska de leta reda på alla sekreterare till alla viktiga EUgubbar i slips, sen sätta dem på flyg till Bryssel eller Strassbourg eller båda, där de hämtas av sina privatchaufförer. Därefter samlas till ett möte, där alla ska enas om en utredning, och sen ska de försöka göra ett gemensamt ställningstagande.
Lätt som en plätt - heja EU!
SVD DN Vasabladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När det gäller Sarkozy får man väl säga att även en blind höna kan hitta ett korn. Annars håller han ju nästan Berlusconiklass! "Republiken" Frankrike är väl så nära ett valkejsardöme man kan komma.
SvaraRaderaIngen människa är så helt igenom dålig att han aldrig är bra.
SvaraRaderaTrösterikt...
SvaraRaderaFast vad jag egentligen vill med inlägget är att totaldissa den fisiga superpampbyråkratsnigeln EU.
SvaraRaderaDet här med lybien är inte lätt, hur man än vänder sig har man ändan bak. Inför man t ex en flygförbudsszon kan inte längre utlänningar flygad ut o s v. Jag avundas inte beslutsfattarna. Jag fruktar att de kan bli som i Kuwaitkriget, där Saddam vid retätten lät förstöra och antända oljekällorna. Gaddafi skulle kunna ställa till med en liknande katastrof...
SvaraRaderaför mig är detta kolonialism med samma dubbel moral och samma "argument" som under alla århundradena.
SvaraRaderasåååååå, anonym, har du nåt bra förslag på hur oskyldiga barn, kvinnor och män ska skyddas från att lemlästas, trasas blodiga av pansarvagnar och sönderbombas från flygplan, av en total nutcase?
SvaraRaderaDet viktigaste är att, om man ingriper, verkligen säkerställa att inte oskyldiga civilister kan dödas av de som säger sig kommer till deras hjälp. Irak, Pakistan och Afghanistan visar hur förödande det är för trovärdigheten. Som sagt, jag avundas inte beslutsfattarna!
SvaraRaderaPrecis som Thorsten säger är det inte så enkelt,att ingripa och "rätta till saker" och sen blir allting bra osv.Det har ju den morderna historien visat.Beslutsfattarna sitter i en rävsax./Petter
SvaraRaderaeuropa och usa lever och kommer att fortsätta att leva på att finansiera diktaturer när det passar ekonomiskt och regionalpolitiskt sälja vapen och rusta dem för att nästa dag destabilisera de alt bomba sönder, måla upp det som som omtanke och sedan starta om på nytt. exemplen är oändliga och pågående. det är imperialism och kolonialism, klumpigt paketerat och utklätt till nåt annat med hjälp av media.
SvaraRaderaVarför skulle rebellerna vara bättre? Man hör inget om deras politiska ambitioner i västmedia men det man ser av dem avslöjar ju en del. T.ex:
SvaraRadera1. Demonstrationerna har alltid skett efter fredagsbönen och utgått från moskeérna.
2. Rebellerna klagade på att Khaddafis trupper stred på bönetid.
3. Rebellernas slagord är Allah Akhbar.
4. En rebelledare klagade på att Khaddafi var ogudaktig.
5. Khaddafis anhängare påstår att de är islamister.
6. Rebellerna får stöd av Saudiarabien (som motsatt sig alla oblodiga icke-islamistiska uppror mot USA-vänliga regimer i arabvärden).
2. Rebellerna klagade på att Khaddafis trupper stred på bönetid. - Påminner om en klassisk scen i "Asterix hos britterna" där det redogörs att hur romarna lyckades erövra Brittanien: De la märke till att britterna tog en paus varje em (tea time) och varje helg (weekend) varpå den store strategen Julius Caesar förlade angreppen på eftermiddagarna och helgerna. Britternas reaktion: Ouh, romarna är inga gentlemen...
SvaraRaderaThorsten Schutte:
SvaraRaderaJa, rebellerna lät ju dock inte bli att strida som Asterix britter. Det var nog mest ett bevis för dem att regimens trupper inte var sanna muslimer. (Muslimer emellan så ska man ju nämligen undvika att strida på bönetid eller under ramadan)