Tsunami.
Just nu förändras livet för så många människor i ett brutalt och obegripligt inferno, förändras för att aldrig nånsin mer bli detsamma.
Livslång smärta, saknad, lidande, kval, tårar, bedrövelse.
Hela Japan är klätt i sorgeskrud.
Och så finns det mini-tsunamisar.
De händer alla människor.
Inuti.
Varje dag, överallt.
Mer eller mindre.
Fast ingen ser sorgeskruden.
Har ni tänkt på att när man biter ihop så att käkarna håller på att sprängas och man blöder i munnen.
Så behövs det bara en varm hand på axeln och en älsklig vän som vänligt undrar: Hur mår du?
För att man ska bryta ihop, falla ner som en tom säck och öppna kranen.
Niagarafallet går inte heller att stoppa.
Mycket fint skrivet Carina.
SvaraRaderaKramar till dig.
Eva-Marie
Du förstod. Tack, Eva-Marie, kram.
SvaraRaderaCarina:
SvaraRaderaVad sorg beträffar,tror jag efter senaste tidens lidande,att det är något som man personligen måste uppleva för att inse,känna och förstå.Den naturkatastrof med efterföljande scenarie inom atomtekniken lär vara det svåraste som drabbat vår jord.Ofantligt svårt för en utomstående,den sorg och förtvivlan som råder hos miljontals människor just nu.När hela ens inre bränner som eld,och man upptäcker att dygnet har 24 timmar. Under mörka delen blir lidandet än tyngre,tankar,minnen och,och,och.Mina tankar med sorg och medlidande gäller förrutom min älskade hustru,nu också Japans befolkning.Varför,varför...
Lars, du säger det! Jag ser bilden på vågen i annalkande, och tänker hur det känns att inse att jag har några sekunder kvar, men jag är helt utan möjligheter.
SvaraRaderaMen för oss som drabbades överjävligt av tsunamin i Thailand, eller åtminstone för mig, har bilderna från Japan gjort den personliga förlusten mer begriplig. Konstigt. Men jag har hela tiden haft svårt att försonas med, och brottats med frågor om varför en stor stark, modig kustjägare inte kunde rädda sig och sin lilla familj. Bilderna på de tiometer höga vågorna i 800 km hastighet, gör att jag åtminstone kan förstå det.
Att ingen har en chans.
Carina:
SvaraRaderaDetta visar hur små/obetydliga och utlämnade vi människor är på vår jord.
När man sen betänker den förödelse som en sådan åsamkar,alla de döda,alla sörjande,alla lidande....
Ovan på detta inträffar den hittills största atomkraftsolyckan,som sprider sitt Cäseum med död och lidande över hela landet.Ja även till stora delar av Asien och Stilla Havet.Ofantligt att söka förstå och framför allt inse den omfattning som detta gift nu kommer orsaka...Vore jag Theolog som Ulf,skulle jag fråga mig,om detta möjligen är vad som beskrivs i Bibeln. Syndafloden och kanske rent av också Sodom o.Gomorra??? Nästa fråga,var det liknande händelser som utplånade de gamla Kulturerna-Inka,Maya delar av Afrika etc...??
Ja, man kan mycket väl i sina mörka stunder tolka uppenbarelseboken som en profetia vi själva verkställer. Den ljusa tolkningen är att det beror på oss, om profetian blir av eller inte. Bibelns profetior är villkorade, vilket bl a Jona inte begrep, han blev arg på Gud som skonade Ninive efter att staden har ångrat sig som följd av Jonas predikan...
SvaraRaderaDet är det jag mena med "Prinzip Hoffnung", ett trotsigt "trots allt"!