för länge sen, ett barn av Dennis-typ, hängde i gardinen mellan businessclass och ekonomiklass, klättrade på väggarna, och ylade som en stucken gris, alltmedan mamman filade naglarna i lugn och ro.
Jag var sprillans ny värdinna, så när den luttrade manlige pursern bad mig gå ut med något att leka med till barnet, så beredde jag mig tjänstvilligt på att ila ut. Fast när han mycket syrligt och djupt suckande sa:
-"Ta med en plastpåse och några rakblad!"
Då fattade jag att det inte var så himla allvarligt menat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar