Nästan 75 procent av flygresenärerna stör sig på barn ombord. Nu föreslås ”tysta zoner” på flyget i Storbritannien
Jag älskar alla barn, små barn, spädisar, minibäbisar, mittimellanbarn, halvstora barn och stora barn. Men jag har kommit till livets dessert nu, long gone är dagarna som jag spenderade byggande Lego-torn, trolldegande och låtsandes att dammsugarn var en utombordsmotor. Numera vill/behöver jag njuta av ett vuxet liv inemellan, och inte minst när jag flyger långt.
En tyst avdelning är to die for, så jag kan sjunka ner och in i min bok, lösa korsord, se film, och kanske tjitt-tjatta med nån.
Så, absolut, jag välkomnar detta på alla flyg, tror dessutom att alla föräldrar till ylande mistlurar som använder ryggstödet som bollplank, skulle känna sig enbart befriade om de slipper alla tanters och farbröders onda öga.
Men det gör inte Åsa Erlandsson,i Aftonbladet skriver hon. ”Hellre en femåring än en full britt."
Och att fulla brittiska ungdomar som tycker att höjden av humor är deras egna fisar,
och överparfymerade svenska damer är långt mycket värre som långflygsgranne.
Inte för att jag under alla mina resor stött på så många engelska brakfisar, möjligen någon svensk, och om nån dam skulle ha störande mycket doftvatten på sig, ja, då kanske det går att lösa problemet på annat sätt - avtvättniong eller platsbyte.
Så, du Åsa, jag vill faktiskt inte ha nån av dem, tack.
På vissa tåg finns det ju sk tysta avdelningar så flyget skulle väl också kunna införa något liknande.Har inga egna barn men hur ju förstås varit ett barn själv en gång i tiden,så man vet ju hur barn kan vara....Sen är det ju också så att fulla passagerare av diverse nationaliteter kanske är ett större problem -vad vet jag?Nu flyger jag inte så mycket så jag vet inte hur stort problemet är med "glada"passagerare som tittat för djupt i glaset./Petter
SvaraRaderaHär kommer igen min klyvenhet inför uppdelning av samhället i alt mindre och allt mera homogena "kokonger"...
SvaraRaderaEn fördel (?) med att vara en äldre mamma är att man har tillräckligt med auktoritet för att säga till sina barn att hålla tyst i vissa lägen.
SvaraRaderaMen jag minns ju en resa när åttaåringen var drygt två och ett halvt och jag reste reguljärt med henne t o r Vancouver. Utresan gick bra, då ca 70% av medpassagerarna var sikher och min dotter förundrades över att det var så många jultomtar med ombord. När hon visade tecken på att bli orolig i kroppen, tog jag fram små överraskningsleksaker, minipussel, läste ur en småbarnsantologi, sjöng, mutade med en godisbit ... den resan var lång.
Hemresan gick sådär. Hon hittade en liten kompis på andra sidan gången, att de inte pratade samma språk spelade inte så stor roll. När kompisens föräldrar tyckte att det var dags att sitta stilla, kunde jag åka snålskjuts coh säga detsamma till min dotter.
Men det är inte lätt när man är så liten och har tillbringat en vecka i Klippiga bergen, umgåtts med kusiner, sett och gjort en massa kul, åkt häst och vagn, klappat kusinernas katter, ätit riktigt god kinesisk mat (Vancouver har/hade största China Town utanför Kina och där får man verkligen bra kinesiskt) ... coh så få komma hem och berätta för pappa om alla sina upplevelser. Knepigast var sista benet från Amsterdam till hemorten, där satt vi mitt i ett gäng it-ingenjörer som diskuterade en konferens de skulle på i Sverige, medan dottern for runt som en guttaperkaboll och försökte få fram (på sin variant av holländska) att man inte får ringa på flygvärdinnan om man inte behöver hjälp med något, för det hade ju mamma sagt. Efter en kvart somnade hon nästan stående och alla pustade ut.
Mina mutor hade tappat dragningskraften för länge sedan.
Så, visst tycker jag det kan finnas vuxenavdelningar, resp familjeavdelningar även på ett plan. För oss som har eller nyligen har haft små barn, skulle det vara rätt skönt att slippa alla onda blickar. Alla föräldrar är inte slappa, obetänksamma eller visar prov på hänsynslöshet mot andra, men alla barn känner en viss leda efter X timmar i luften.
Men ibland undrar man ju hur folk tänker. "Oj, femton timmar i luften, äh, det klarar vi. Vi vill ju åka fast vi har en nyfödd och en trotsåldersunge".
Det finns perioder i livet när man gör bäst i att ta det lugnt. Ungarna har lika kul på hemmaplan.
/Öbon