BED-

-RÖV-

-LIGT.
Det tog en kvart innan sångtävlingen började, på grund av störande element.
Det var fortfarande ångestframkallande och skruvande pinsamt med Förhörsrummets krampaktiga skämt.
Brolle lekte Elvis.
Bettan stod kvar på scenen sen 80talet.
Babsan kan inte ta en ton, och har tröttat ut oss i åratal med sin sockervaddsperuk - give me a break, please.
Sanne var sig själv, fast bra. Igen - igen - igen - igen...förlåt, jag hakade upp mig.

Och när Christer Sjögren hade bränt upp alla sina pengar, sin dagbok, sitt pass
och heeela sin helylledansbandskaraktär, och skulle komma in i pausen som en vrål-rå unisexig, otämjd och helt ohämmad utomjording med en egen tolkning av jordens styvaste, megahottaste och mest outstanding hit "Life on Mars", då - ja då, jag bara - yes surprise me!!!!!
Och så blev det liksom pyspunka.
När han bara stod där - och var Christer Sjögren.

Sista låtens titel: Like suicide.
Det kändes nästan symptomatiskt.


DN Aftonbladet Expressen SvD Expressen