Med anledning av de strandade svenska turisterna i Egypten, ställer idag sig Lena Mellin den rättmätiga frågan: "Är svenska staten samma sak som Försäkringskassan eller ett försäkringsbolag?
Nej, tyvärr."
Nej inte alls "tyvärr".
Det är mycket hög tid för oss svenskar att slutligen begripa vad som menas med egenansvar. Sosseriet har tack och lov gått i graven efter över 40 år med sitt omyndigförklarande, sitt förlamande curlingstyre som inte fostrade annat än bortskämda ansvarslösa byfånar.
Lyssna: Att resa är en strapats, farliga och oväntade saker kan hända. Resandet är förenat med risk, men det är alldeles, alldeles frivilligt att ta detta ansvar.
Så, vem ska stå för fiolerna?
Resenärerna självklart.
Räta på ryggarna, res er, sosse-daddalivet i Sverige is nomore.
ENDA UNDANTAG:
Bara för terrormisstänkta svenskar på semesterresa i al Quaida- och taliban-områden, då bjuder Peter Ahltin på hemresa i regeringsplanet och galant advokathjälp för skattebetalarnas pengar.
Det vore en bra affärsidé för hugade försäkringsbolag eller researrangörer som utan finstilt och krångel hjälper vid den här typen av problem som man som resenär knappast på ett annat sätt kan förutse och gardera sig emot. Skulle gärna vara beredd att betala säg 10% av resans pris för detta, om jag då verkligen kan luta mig tillbaka!
SvaraRaderaHej, jag har en fråga då jag är intresserad av arbete som Flygvärdinna. Vad för erfarenhet hade du innnan du halkade in på banan inom flyget?
SvaraRaderaHur gjorde du under småbarnstiden? Tog du en paus i jobbandet eller jobbade du under tiden. Hälsningar C
Bra idé, skulle liksom du gärna försäkra mig.
SvaraRaderaTänker på hur vi funderade på årets resa, Sri-Lanka, Australien, Brasilien, Egypten, Thailand.....
Visst behövs en bra försäkring.
Hej C! Ska försöka ge dig ett bra svar!
SvaraRaderaJag var så ung, hade bara jobbat fyra säsonger som resemannekäng, hamnade av en ren tillfällighet inom flyget, när jag hängde på en kompis som hade en dröm om jobbet.
Jag hade bra betyg från gymnasiet, humanistisk linje med flera språk, och extra språk bredvid. Det är bra att ha service-erfarenhet, men det absolut viktigaste är din personlighet. Av alla kollegor jag sett på SAS, så har de gemensamt haft en naturlig charm och vänlig och hjälpsam utstrålning. Problemlösare, artigt och vårdat språk och bildat beteende. Inte rädda för att kavla upp ärmarna och hugga i, glimt i ögat och nära till skratt. "Ta folk" dvs kunna tala med bönder på bönders vis och lärde på latin.
Och så: SAMARBETA!
Känsla för teamwork är absolut nödvändigt med tanke på den lilla trånga yta vi jobbar på. Jag tror de rätt tuffa test som görs idag vid anställning, är mycket inriktade på att ad hoc lösa problem tillsammans, men också att stå stark själv när det behövs.
När mina pojkar var små var SAS världens bästa arbetsplats att jobba på, jag var tjänstledig under graviditeterna- du får inte flyga, men kan få marktjänst. Var sen hemma 1 1/2 år med tjänsledighet för varje barn. I mitt fall kom graviditeterna så tätt, och eftersom vi bodde i USA, hade jag 7 års ledighet i ett, med hjälp av tjänstledighet, gravledighet och föräldraledighet. Efter det flög jag bara halvtid utan nattstop tills yngste sonen var 12 år. Mycket av dessa förmåner är svensk lag, så jag tror att det går bra att kombinera fortfarande.
MEN, det har blivit ett mycket, mycket tuffare jobb, sen jag började. Krävande, långa arbetspass, med få lediga helger och kvällar, ont om måltidsraster och inbland ingen möjlihet att gå på toa, mycket tidiga motgnar och mycket sena nätter.
Jag har älskat varje dag på mitt jobb, men ska jag vara riktigt ärlig så skulle jag inte söka idag.
Skillnad på min tid, när man kunde resa, ha stop i hela världen, stationeringar överallt....
Kollegorna och sammanhållningen är exceptionell i kåren, och värd varenda ansträngning.
På SAS har vi haft extremt dåliga chefer de senaste åren allt från VD till vår närmsta personalchef, lågt till traket och närmast diktatorisk och omänsklig arbetsmiljö, så det har kostat på. Kanske är det bättre på nåt charter eller utländskt bolag?
Vad roligt att få höra av dig som varit i branchen under så lång tid. Jobbet verkar så spännande och roligt men jag kan tänka mig att man bör ta sig en funderare innan. Stort tack för ditt utförliga svar om erfarenheterna. Hälsningar C
SvaraRaderaJag önskar dig all lycka C! Jobbet är fantastiskt för en som inte trivs 9-5 må - fre, men flygbolagens ekonomi - folk vill flyga för mindre än taxiresan till Arlanda kostar - och det har väldigt gravt inverkat på tex SAS´förhållande till sin flygande personal. Tror Norwegian har en väldigt duktig och juste chef, och är ett väldigt"coming" bolag. Hursom helst, hoppas du får ett härligt, spännande och trivsamt yrkesliv med balans till ditt familjeliv!
SvaraRaderaKram!
Alf Ahlberg, rektor på Brunnsvik, Ernst Wigforss, Gunnar Möller , mina föräldrar m.fl. har betytt mycket för min utveckling som social medmänniska. Inte har jag förstått att jag utvecklats till en bortskämd, ansvarslös byfåne. Faktum är, Carina, trots alla dina sossefrustrationer, jag förstår det inte nu heller. Men min IQ är väl inte så hög, kanske borde jag varit inskriven i Särskolan? Eller på institution där man före Karl Grûnewald placerade många byfånar. Jag är inte aktiv inom arbetarrörelsen längre, men jag jag har mina rötter där och jag blir besviken när intelligenta människor störtdyker ner i nästintill hatiska fördomar mot en social rörelse, kalla det gärna väckelse, som ryckt upp detta land från alkoholism, fattigdom, sociala fördomsskrankor och på många håll ren misär som bl.a Lubbe Nordström beskrev i sin bok om Lortsverige. Nutidsdialogen förlorar i spänst genom detta dykande. En mera nyanserad historisk insikt ger bättre underlag för dagens samtal som har stora frågor att ta tag i och där alla goda kanaler behövs, så också Carinas blogg.
SvaraRaderaSicket eländigt sosseri som vi fått förädraledighet och barnbidrag av..
SvaraRaderaPrecis Anders och Ulf, det gäller att inte hälla ut barnet med badvattnet. Summa summarum överväger det positiva effekterna av socialdemokraternas insats i samhällsbygge. När de är som bäst (och inte devalverade som nu) främjar sociala trygghetssystem risktagande, egna initiativ och rörlighet, eftersom man faller "mjukt" och behöver inte ägna så mycket energi åt ekonomisk oro, bara som ett exempel. Det finns kollektivistika drag inom S, utan tvivel, därför är de lösningar S har tagit fram i konstruktivt samarbete med andra partier ofta bättre och mera långvariga.
SvaraRaderaJa, jag håller med Ulf, Anders och Thorsten, varför detta hat (?) mot S? Och det undrar jag som är ett borgarbarn.
SvaraRaderaMen du har också rätt, Carina, i det att man ändå har ett eget ansvar när man väljer sin resa.
Jag citerar dagens huvudledare i DN:
"I lagen om konsulära katastrofinsatser från förra året definieras statens ansvar gentemot den enskilde. Där spikas fast i första paragrafen att hjälp ska utgå när behoven av evakuering ”inte kan tillgodoses på annat sätt”.
Vidare att den som omfattas av en konsulär katastrofinsats är skyldig att ersätta staten för kostnaderna. Belopp som inte betalas ska lämnas för indrivning. Inte ens dödsbon går fria. ... Enskilda individers val av semestermål är inte skattebetalarnas ansvar. Det är numera till och med fastslaget i lag. UD:s roll kan inte vara att fatta beslut om säkerhetsläget som grundar sig på att så många människor som möjligt ska få tillbaka så mycket av sin biljettkostnad som möjligt."
/Öbon
Anders Gustavsson?
SvaraRaderaHar vi FÅTT förädraledighet och barnbidrag av sosseriet?
Nää!
Alla "pursvenskar" har nogsamt betalt för dessa "förmåner."
Vad beträffar utlandsresenärers "rätt" att bli hem transporterade med skattemedel förefaller det endast tillkomma "svenskar" som har annat "hemland" än Sverige. (Kommer ihåg vad som hände när det var stökigt i Libanon... och hur alla "svenskar" klagade på den dåliga komforten under den avgiftsfria hemtransporten).
Nja, anonym, den "rätten" tycker fler än de nytillkomna svenskarna att de har.
SvaraRadera/Öbon
Visst Öbon, "rätten" att tycka har vi, men får vi några pengar?
SvaraRaderaCarina - tack, jag älskar dig! Du slog verkligen huvudet på spiken!! Jag har själv varit bosatt i USA några år och jag och min amerikanska hustru delar verkligen din åsikt om det här. Helt underbart att höra någon annan säga samma sak.
SvaraRadera