Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Åh, kära hjärtanes! Vilken historia detta var då. Jag tror säkert det var en otäck upplevelse för denna djurvän i Gävletrakten.
SvaraRaderaHur många hundratusen älgar har vi i Sverige? De är inte precis utrotninghotade som vargen är. Jo, varg är fortfarande rödlistad.
Varg äter andra djur, de tar i första hand sjuka och/eller skadade djur.
Visst, jag verkar nog hjärtlös nu, men jag kan inte för mitt liv tycka att det är värre med en älg som dödas av varg än blir (skade)skjuten av jägare.
Om man börjar gråta över älgar som dör, kanske man ska ta sig en funderare på om man alls ska äta kött.
Eller om man ska sätta sig på sina höga hästar och fördöma Uganda, Tanzania, Kenya, som vill skjuta av lejon, elefanter, noshörningar m fl stora däggdjur för att de "stör".
Om man vill läsa en bra bok om vargar och om folks fördomar om dem, kan jag varmt rekommendera Farley Mowat "Ropa inte på vargen". Det har även gjorts en fängslande film på boken.
Nyligen har Henrik Ekman givit ut en bok om varg, men jag har inte hunnit läsa den ännu.
/Öbon
Det här lidande upplever djur i alla storleks- och tidskalor, en stor älg och en stor varg lägger man märke till, de mindre djuren inte på samma sätt!
SvaraRaderaMmm, en liten åkersork som råkar hamna under ett bildäck gråter man kanske inte över, den ser man knappt. Eller en gråsparv som flyger rakt in i ett fönster och bryter nacken.
SvaraRaderaEller alla dessa myror man trampar på, på väg till badplatsen. Eller bladlössen som äter upp rosenknopparna, de som rådjuren kanske lämnat kvar.
/Öbon
Förvånande hur många vargkramare det finns..Framför allt i "storstadregionerna",där man tryggt,kan sända i väg sina barn på morgonen i vintermörkret...Annat i Värmlands glesbygd,där barnen står i mörkret ensamma och väntar på sin skolbuss.Öbon borde kanske ägna en tanke åt dem och deras föräldrar...Älgen ovan är ingen engångsföreteelse.Det som är farligt med dessa bestar,är att man jagar i flock.En björn kan man med rätt beteende jaga bort,icke en vargflock...Men just så kan jag föreställa mig, att hat växer fram..Även om man har en bestämd uppfattning,måste man ta hänsyn till motparten..Liksom det bland människor uppstår en överpopulation,sker ju detta även i djurvärlden.Men att riva upp himmeloch jord,för att det beviljats skyddsjakt,av 20 vargar finner jag övermaga.Nu såg jag personligen de extrema "aktivister" som störde valmöten,och tydligen är det samma klientel,som nu firar Nyår med fyrverkeri och smällare i mellansveriges skogar !!!!När dessutom de välskyddade oanande vänsterjournalisterna,vid huvudstadsblaskorna,tar parti för sina egna,blir denna obetydliga händelse till en världshistoria.
SvaraRaderaLars: jag växte upp helt nära ett vargrevir och stod ensam vid busshållplatsen 3 km från hemmet och väntade på skolbussar många, långa, mörka morgnar. Och jag gick ofta hem längs med grusvägen utan annat sällskap än min reflex och skolväska. I mörkret, om vintern.
SvaraRaderaPå vägen passerade jag en tvågårdars"by", annars var det enbart någon enstaka sommarbostad, stängd för vintern.
Mina föräldrar hade först kor, sedan får. Min morbror som bodde på samma gård födde upp hästar.
Förutsätt inte att alla som tycker att denna vargjakt är fel, bor i Stockholms innerstad och inte har någon erfarenhet av landsbygden.
Jag bor om igen på landsbygden, fast i en annan del av Sverige.
/Öbon
Öbon:
SvaraRaderaSkillnaden är att ditt dåtida "vargrevir" utgjorde några enstaka djur,spridda över "mellan o.norra Sverige"I dag finns enl."räknarna" c:a 300 djur,kanske rent av det dubbla,eftersom alla inte står still och låter sig listas.När dessa därtill,vandrar ner till Blekinge och Skåne,tycks någon form av inavel uppstått,som liksom hos människan skapar nero/psykosjukdomar.De nyinplanerade ryska vargarna skall enl.experter vara aggresivare,men skyggare...Återsår att se...I mina ögon ingen berikning av vår vildmark...
Suck. I rest my case.
SvaraRadera/Öbon
Ja, Öbon, det här blir bara reaktiv effekt, "Blindleistung". Attityden till vargen är dessutom ingen höger/vänster fråga, det finns säkert varghatare, vargkramare och allt däremellan i alla politiska läger!
SvaraRaderaÖbon:
SvaraRaderaTack för god match !!!!
Vargen förökar sig, dessutom vet den inte om att det är gränser mellan Norge, Sverige, Finland, Ryssland....
SvaraRaderaFrågan är vem ska besluta om vargen? Människorna som lever nära den och utsätts för den - eller byråkrater i Stockholm/Bryssel.
När vi kommer till känslor blir det intressant.
Om man börjar gråta över älg som skjuts då är man en rätt fånig människa som inte fattar nåt. Om man däremot börjar gråta över varg som skjuts, då är man klok och fin.
ehhhhh......?
Så länge svenskar och alla medier hetsar upp sig till hysteri, och draperar varje löspsedel med döda utfläkta vargar, kommer jag att undra varför.