Bloggar, Facebook och Twitter inbjuder till oanade möjligheter för både privata och yrkesmässiga klavertramp.
Många har fått känna på ångesten efter ett förfluget ord i allas beskådan. Riktigt illa går det för somliga, som t.om har tvingats sluta efter att ha beskrivit sin arbetsplats på ett för arbetsgivaren icke nådigt sätt, typ "dårhus".
Uppluckringen, sedan tiden när vissa av oss inte ens ville stå i telefonkatalogen av högt ställda privata skäl, har skenat. Plötsligt älskar människan att fläka ut sig i offentligheten. Men en klok fråga att ställa sig innan man klickar på send är vad som händer om chefen, mamma, barn grannarna läser det jag skrivet.
Men har arbetsgivare tid att hålla sina anställda i örat på nätet? För mig verkar det barnsligt, överdrivet och nästan maniskt småaktigt. De flesta på Facebook har inte mer än högst 2 - 300 vänner och av dem kanske inte alla läser, så - mycket att bry sig för???? Det är ju inte som att hela Sverige och Världen plötsligt får kunskap om att en trött stackare på Volvo en fredagseftermiddag tycker att jobbet är ett dårhus.
Så här säger lagen: Det finns inga glasklara regler för vad anställda kan säga om arbetsplatsen på nätet. Det värsta man kan göra är att driva konkurrerande verksamhet, eller prata illa om företaget så att de tappar affärer. För myndighetsanställda gäller att inte uttala sig i myndighetsfrågor, detta säger regeringens E-delgation, för er som inte visste att det fanns en sådan.
Den största hoten mot integriteten relateras till en tidigare kommentar från min sida:
SvaraRadera"Tant "Gredelin" Ask, hon är eine richtige "Schreckschraube", obegripligt att hon fick sitta kvar. Internetleverantörerna sliter sina hår för att de inte vet hur de ska implementera EUs datalagringsdirektiv som i sin värsta uttolkning gör oss nätanvändare helt rättslösa och fullständigt "genomskinliga". Men hon står ju i en fullständig kontinuitet med föregångaren Bodström, plockande friskt ur hans byrålådor på vägen in i den sköna nya världen à la 1984..."
Sedan ser jag problemet med Facebook i att det är en sammanhållen verksamhet där allt inmatat material blir sökbar och lätt tillgångligt., åtminstone för de mera kunniga och de som driver Facebook. Det jag skriver här kan visserligen också sökas upp eftersom jag använder mitt fulla namn, men det krävs mycket större insatser för att kartlägga mig genom det jag kommenterar här och där än genom det jag skedmatat in i Fecebooks gap. Därför avstår jag!
Och Volvo i de aktuella fallet, det har ju verkligen överreagerat, i synnerhet om man vet att den anställdes mor låg på sitt yttersta och han längtade bort från jobbet för att hälsa på henne!
Är detta inte en generationsfråga ?? Vi som är lite äldre och genom åren skaffat erfarenhet,låter oss inte ställa upp som en form av oklädda skyltdockor !! Men bland de yngre finns kanske ett motiv,att visa vem man verkligen är..eller något bättre än en ann...Har aldrig förstått att sådana behov fanns,men tydligen!!!
SvaraRaderaDet är säkert en generationsfråga, vi var så otroligt rädda om vår integritet, det fanns så mycket fy och inte och bör.
SvaraRaderaFast när jag nu tänker efter - unga människor idag kanske är duktigare på att bara släppa exakt så mycket som de själva vill och är beredda till?
Du verkar ha rätt, Carina, ungdomarna börja bli medvetna om riskerna och väger sina ord:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/nyheter/sverige/facerape-drabbar-halften-av-de-unga
Och vi måste se till att inte vara helt beroende av nätet. I ett nafs släcktes hela Egypten, och vem garanterar att en skicklig sabotör med insiderkunskap inte kan göra samma sak i Sverige?