måndag 17 januari 2011

Nunnor,


dessa varma, kloka, fromma och fredliga kvinnor, som utstrålar abslut ingenting förutom ren och skär godhet och pacifism.
Varför har aldrig, aldrig någon blivit provocerad av och arg på dem? Kastat glåpord, snöbollar och stenar? Varför har vi aldrig nånsin ifrågasatt deras klädedräkt? Hur lyckas dessa fantastiska kvinnor med endast signalera älskansvärd lycka och
o-utmaning?
Var lycklig nästan-granne i många år med ett Birgittakloster, och fast de stack ut genom att se annorlunda ut, och vara olika på många sätt så smälte de in i samhället som handsken. Alla bara log mot dem.
Teorier?
Vi kanske ska fråga TV4as Lena, muslimparanoikern? Nävisst nä, hon har ju bara ett svar på allt.
Ingen idé.

3 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2011-01-17 15:34

    Det här med nunneklädsel är mycket intressant. Dess upprinnelse är ju den omvända mot dess funktion i dag, ett slags särskiljande uniform: För att nunnor skulle, som Kristi brudar, "gifta" med kyrkan, få samma status som gifta kvinnor, fick de en dräkt som liknande den medeltida dräkten för gifta kvinnor (som bl a fick dölja sitt hår). Nu ser gifta kvinnor ut lite hur som helst (som tur är), men nunneklädseln är kvar, som infrusen medeltid. Och den skiljer mellan olika ordnar, alla bär inte dräkt längre.
    Här finns det en parallell till minareten, som egentligen inte är någonting annat än en kopia av de byzantinska kyrkornas klockstapel, den designen övertog muslimerna och ersatte klockan med en böneutropare.

    SvaraRadera
  2. Tyder dina sista meningar så,att muslimerna har en levande kyrktupp,som gal efter visst tidsschema...I och för sig kan ju klockor vara ljudliga-i dess närhet-,men trots allt föredrar jag dem,framför det andra alternativet !!!! Vad betr.din historik kring nunnornas klädsel,kan jag enbart konstatera,att dessa inte bär flugnät,eller skynke för sitt ansikte...Ändå någon tröst...

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte2011-01-17 17:15

    Min moster i Kassel-Bettenhausen, där uppfördes på 70-talet en ny (lutheransk) kyrka, med kyrktorn i betong, där klockorna är upphängda i en stålställning direkt ingjuten i betong vilket ger en oerhört hård klang. Och det ringer bl a varje vardagsmorgon kl 7. Kringboende, bland de många kristna, klagar och ber om ändrade tider eller att klockorna, som brukligt, hängs i en träställning. Men inget händer, mycket sorgligt! Liknande gäller väl för många moskéer där en verklig böneutropare har ersatts av en megafon med metallisk röst.
    Och "flygnäten, de är inte heller de flesta muslimska kvinnor som bär dem. Även där finns det rester i vår egen kultur i form av sorgflor.

    SvaraRadera