Jag överlevde första natten....

När vi steg in i det stora luftiga hotellrummet med den vidunderliga utsikten, så kunde vi notera att den jättestora sängen är rummets absoluta centralpunkt, upphöjd på en nivå ca 30 cm upp från golvet.Inga problem, what so ever, för vakna människor. Men den höga sockeln plus de andra intressanta nivåskillnaderna i rummet, den in till badrummet, den ner till badkaret och den upp till handfatet kan ta livet av vilken nattvandrare och sömngångare som helst. Så fast jag travat runt och pratat strunt halva natten, så tycktes hjärnan, imponerande nog, ha registrerat de olika nivåerna.
För jag är i livet och helt oskadd.

När jag ändå är inne på rummet.
Mannen som placerade toapappersrullen är akrobat. Han ser det som livets roligaste utmaning att ta högerarmen, vrida den bak och fram, sen med de längsta fingrarnas fingertoppar dra av några perforerade papp-bitar, vrida armen fram och bak, samt göra det där man ska med pappret. Behövs mer? Tough luck, det är bara att göra om manövern.
Badrummets vägg mot rummet, är endast stängd med tre ca 20 cm breda vertikaler, som man kan vinklas öppna och stängda. När de vinklas stängda så ser det åtminstone ut som om det är en vägg, men skenet bedrar. Du hör, h-ö-r allting ut i rummet.
Så, jag säger bara, tack och lov att det inte är vår första resa tillsammans.
Då hade jag hållit mig i fjorton dagar. Nu, när vi varit gifta i över två år, kan jag bara vråla - "sätt på TVn - höööögt!" Och då kommer Lindsey Vonn, och tar över.