Chefsrekryteraren Michaël Berglund skriver idag på E24: "Svenska vd:ar har för höga löner"
"För att personer med chefsförmåga inte ska försvinna utomlands krävs det att Sverige hänger med i lönematchen. Så brukar höga och fortsatt stigande vd-löner i svenska börsföretag motiveras inför aktieägare, anställda och allmänhet."
Denna ramsa kan vi utantill. Fast vi är väl få som tror på de uttjatade och reflexmässiga klychorna.
– Exempelvis skulle Annika Falkengren aldrig få ett jobb som vd i en utländsk bank.
Michaël Berglund säger att ”det är obegripligt att Keith McLoughlin, med en grundlön på 10.6 miljoner/år, rekryteras när han har lönekrav som slår alla svenska rekord. Följden blir bland annat att lönestrukturen i ledningsgruppen automatiskt påverkas och att den sprider sig vidare ner i systemet – det blir generellt svårare att hålla igen på lönerna.
-"Det är ju svårt för en person som har 75 miljoner kronor i lön att säga till en säljorganisation att nu ska vi spara och hålla igen på lönerna med 2 procent."
Svårt? SVÅÅÅÅRT?????
Den killen vet vad han snackar om, men...
EEEEEEEEeeehhhh......Den klädsamma ödmjukheten har vi dessvärre inte varken fått ynnesten att se eller uppleva!
Däremot en massa nollor, good-for-nothing-loosers, som helt oblygt höjt egna arvoden och flinat hela vägen till ktismöten med de för "dyra" medarbetarna.
Fråga inte vad SAS gjorde för Mats Jansson.
Fråga vad Mats Jansson gjorde för SAS!
Expressen
Det finns en gammaltestamentlig ironisk metafor som handlar om människor som i sitt högmod trodde sig kunna bygga ett torn ända in i himlen. Den berättelsen borde näringslivets och statsförvaltningens höjdare tvingas läsa och meditera över. Vem vet? Kanske någon kunde komma fram till slutsatsen att de håller på att utveckla rena högmodsvansinnet.
SvaraRaderaUlf,högmodsvansinnet verkar vara en riktikt obehaglig åkomma. Finns det bot?
SvaraRaderaBot? Något recept vågar jag inte skriva ut. Men en erfarenhet delar jag gärna med mig av. Man behöver hitta en trygg var-dags-plats, där materiellt och andligt blandas på ett naturligt sätt och där tidstempot ibland får vara ett ENKELT NU befriat från ältandet av gårdagens dåliga samvete och morrondagens ångestfyllda måsten. Den goda platsen och stunden är inte lätt att finna i bruset men värd att sökas och den blir ännu godare om jag får möjlighet att dela den med någon eller några andra. Jag tror inte att varken Babel eller Bonus leder rätt i sökandet.
SvaraRaderaJa, det är nog som Ulf säger, kommer till ro i en miljö av enkelhet för att få perspektiv - det kan hjälpa. Problemet är väl att direktörer i svängen sällan får sådana stunder, de är på sitt sätt systemets fångar och förlorar perspektivet, man jämför sig bara med varandra.
SvaraRaderaJag drar till Oslo/Jernbaneverket, tillbaka fredag!