En tindrande lycklig familjejul är inte för alla. Av olika skäl.
Min bonusdotters Calle har just mist sin vän. En 28 årig ung man som kom körande i sin bil, fick sladd och frontalkrockade med dödlig utgång. Bredvid satt flickvännen som överlevde. Bakom kom pappan körande som maktlöst tvingades genomleva hela infernot. Hemma satt en mamma och syskon som fick motta sorgebudetbudet, det iskalla oåterkalleliga definitiva dödsbudet. Calle tog farväl i kyrkan, det som bränner på hans näthinna nu är moderns totala uppgivenhet och gripande och fullkomligt desperata och otröstliga förtvivlan.
Det sägs att det finns en mening med allt.
Ibland tvivlar jag.
Det blir tomt inombords när man läser det här och "glädjen" över att aldrig så få personer har dött i trafiken på modern tid än i år bleknar hastigt bort...
SvaraRaderaDet finns ingen mening i allt. Det finns bara tomhet och ångestfylld sorg när sådant här händer. När tillvaron krackelerar. Som när en av mina döttrar i våras helt oväntat gick bort. Då blir man stundtals kallt stum, stundtals fruktansvärt arg och förbannar den Gud man ändå tror på men undrar varför? På den frågan får man inget svar. Det enda jag ser nu ett drygt halvår efteråt är att i tomheten och lidandet är det ändå något som växer. Mina trossatser slipas av, vänskap fördjupas och livet segar sig vidare. Men den kära är borta. Det tomrummet kan aldrig fyllas med annat än ett bitterljuvt minne. Och: Ingen sorg är den andra lik. Människor är nämligen unika.
SvaraRaderaOj. Ulf, så du grep tag i mig. Det är som det är sagt, barn borde inte nånsin få lov att dö före föräldrar. Men du inger hopp, det finns nåt i lidandet och sorgen som växer, och jag vill verkligen hoppas det, tack.
SvaraRaderaNu närmar sig tsunamidagen för oss, och den enda skillnaden mot då är att idag är inte såren lika öppna och blodiga, men det gör fortfarande minst lika ont, och känns minst lika orättvist. Möjligen har familjebanden mellan oss överlevande stärkts, särskilt mellan bröderna som är kvar, och känslan av ödmjukhet inför varje ny dag vi får vakna till. Fast priset för det var alldeles, alldeles, alldeles för dyrt.
Usch det är så hemskt.
SvaraRaderaDetta hände min arbetskamrat Pär,(som arbetar i Ryssland). Han var på väg hem till julfirandet, ihop med sin flickvän. Dom krockar med en timmerlastbil, som kommit över på fel sida om vägen. Flickvännen överlever, men det gör inte Pär. Totalt dör 3 personer i denna fruktansvärda trafikolycka.
Världen stannar....allt annat blir oviktigt...
/B-M