Igår

var vi och Björns mor och systrar med familjer i Berwaldhallen, och njöt av Nackas musikskola som med ett trehundrahövdat Luciatåg skapade salig julstämning med sina unga klara röster. Eftersom jag knappt hunnit hämta mig från den-långa-fruktansvärda-hostan, så var jag lite sådär inför evenemanget. Efter 14 dagar med noll energi, nattsömn och ork, gick jag och inbillade mig att bland så många människor skulle mina krampaktiga försök att bli sprudlande frisk, omedelbart grusas av en hel sal med vinterkräksjukbaciller.
Fast när jag satt där mitt i Stockholm, inte så väldigt långt från Drottninggatan, så var vinterkräksjuka en nåd att stilla bedja om.

Jämfört med att sprängas i små kroppsdelsbitar av en hjärntvättad religiös idiotfundamentalism.