Irene Montero, Stockholm, skrev en insändare i gårdagens DN. Lyssna:
"SF nonchalerar oss hörselskadade.
Antag att det fanns en enda biograf i Stockholm, och att biografen dessutom låg i stadens utkant.
Den skulle säkerligen frekventeras av närboende, men övriga stockholmare skulle med rätta protestera. Ingen vill väl åka flera timmavis med flera byten för att se en film?
Men det tror tydligen SF att hörselskadade vill. När de enda textade kopiorna av filmerna "Cornelis" och "4 år till" visas i Kista så omöjliggörs biobesöket för många textberoende. Vi var många som blev glada när svenska filmer började textas, men av den glädjen finns inte mycket kvar när vi blir såhär oförskämt behandlade."
Att som svensk i vuxen ålder frivilligt börja klä sig i niqab, och sen känna sig kränkt och diskriminerad inför DO, det tycker jag är fullkomligt tomtar-på-loftet.
Däremot har vi en hel grupp människor som lever i det tysta, de hörselskadade, som är diskriminerade från vagga till grav i vårt samhälle. Så undanskuffade att de själva inte ens förväntar sig nåt annat.
En enda bio? I Kista? I hela Storstockholm?
Nu tror ju inte jag att nuvarande DO skulle lägga två fingrar i kors för den här gruppen, hon tycks vara mer inriktad på muslimer och romer, men sanna mina ord - Katri Linna hänger löst!
Så ljusare tider skymtar, Irene Montero, kontakta någon annan av myndighetens 90 anställda, varav 31 arbetar med utredning av ärenden, 59 med "annat". Se, för Guds skull till att skattebetalarnas 93 miljoner kronor, ger rättmätig värdighet och total upprättelse åt de hörselskadade, en grupp som tyvärr inte lärt sig "ta för sig" som andra.
DO Linna har nog ett av landets svåraste jobb. Ofta utsätts DO för "antingen - eller" problematiken. Om DO tar ställning i en principfråga så innebär det ju inte att DO därmed har tagit ställning mot något helt annat.Jag sympatiserar med de funktionsnedsattas kamp på många områden. Bussar, tåg, hissar you name it. DO har vid flera tillfällen faktiskt tagit ställning för handikappades rättigheter. Att DO nu ger sig in i en fråga med sprängstoff är modigt. En av landets ledande liberala skribenter skrev om hur illa han tycker om burkaseden, men om, säger om den är självvald, hur möter man detta utifrån en liberal frihetsvision? Det är inte lätt. Linna har i mitt tycke gjort ett lovvärt försök att lyfta frågeställningen till en principiell nivå. När klampar vi in på religionsfrihetens område? När överger vi kvinnan i en besvärlig mansstrukturerad förtryckssituation? O, så mycket dialogtid vi behöver här.
SvaraRaderaDet är inte alltid av godo att slå ihop flera myndigheter till en. Det blev ingen succé med att skapa diskrimineringsombudsmannen och jag har mycket dåliga vibbar vad ihopslagningen av Vägverket och Banverket till Trafikverket anbelangar (som för övrigt skedde 1. april, inget bra förebud...)!
SvaraRaderaDet är bra att du reresenterar objektiviteten här Ulf. Det finns så mycket mer än vad jag skriver, och skriver gör jag ju direkt från hjärtat för att skapa känslor, tankar, idéer, annars vore bloggen likgiltig. Och visst ett av Sveriges svåraste jobb, absolut.
SvaraRaderaJag som är extrem känslomänniska har också låtit mig påverkas av hennes underbetyg som ledare http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/hon-aer-sveriges-saemsta-chef/195417.html
och det kommer sig utifrån, dels egen berikande erfarenhet som chef, och dels min upplevelse av en psykopatisk kvinnlig chef. Jag är inte imponerad av henne.
Det gläder mig att du sett Linna också engagera sig i de funktionsnedsattas problematik. Mitt hjärta brinner för de svenskar som fortfarande står med mössan i handen, och snällt ocjh lydigt väntar på sin tur. De som har missat att vi lever i en ny tid nu, där den som skriker mest - också får mest.
Myndigheter, Thorsten, jag trodde aldrig orden skulle komma ur min mun, men det behövs en till myndighet. En som talar om för de statliga verken vad de ska göra, och sen ser till att de också gör det.