lördag 25 december 2010

Ett tyst dygn på bloggen.


För att hedra alla de som omkom i tsunamin för sex år sedan och deras anhörga som nu lever i evig saknad.

Jag ska aldrig glömma när min exman ringde och oroade sig för att han inte kunde nå Jonas, Lollo, Lina och Markus på mobilen. Familjen befann sig för en sagolik jul i KhaoLak, och på nyheterna började vi höra oroande nyheter.

Men vem kunde tro?


- Var inte orolig, minns jag att jag sa lugnande -de har säkert bara glömt mobilen på hotellet.
Det var inte så.

Polisens lista över omkomna och saknade:
Nordén, Jonas Reinhold, Stockholm, 39
Nordén, Lina Maria, Stockholm, 10
Nordén, Louise Britta, Stockholm, 39
Nordén, Markus Reinhold, Stockholm, 8

Det har varit mycket tungt för alla, far, mor, Henrik,Viktor, Sebastian och övriga syskon, alla oss andra anhöriga och stora vänkrets, att ta sig igenom.
Sorgen och saknaden och tomrummet kommer för evigt att finnas kvar.
Lyssna undet en stunds stilla kontemplation.

6 kommentarer:

  1. Rest In Peace.

    SvaraRadera
  2. Thorsten Schütte2010-12-26 17:15

    Kon ihåg morgonen den 26/12 mycket väl. De pratade i Nyheterna om en tsunami i Thailand och eftersom jag hade lyssnat på vetandets värld om tsusamin bara några veckor innan fattade jag direkt och ringde en vän, eftersom hans bror med familj var i Thailand, men, lyckligtvis skulle det visa sig, i bergen...

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte2010-12-26 17:59

    Mycket bra musikval! Jag kontrar med slutkören ur Bachs Matthäuspassion "Wir setzen und mit Tränen nieder", t ex under http://www.youtube.com/watch?v=j7EtnprvVjg

    SvaraRadera
  4. Så tungt.

    Skickar dig en varm tanke.

    /Öbon

    SvaraRadera
  5. God fortsättning Thorsten och Öbon, vart tog julen vägen???! Tack för omtanke och underbart musikval att trösta sig med!

    SvaraRadera
  6. Thorsten Schütte2010-12-27 13:11

    Julen fortsätter i ett härligt långt jullov t o m 10/1. Jag behöver två längre pauser/år, till jul och till sommarlovet ska jag kunna konstatera att det gick att jobba halvåret som gick och att efter en andhämtningspaus ta sig an ett nytt halvår i taget. Sedan hade jag tur med semestern genom jobbytet mellan arbetsgivare med olika semesterregler...
    Och Bach, han står i en klass för sig, särskilt de stora körverken. Och det var ju samma tema, i Donizettis aria handlade de om lacrima = tårar = Tränen. Och just slutkören "wir setzen uns mit Tränen nieder" uttrycker djup sorg men på ett underligt sätt skymtar samtidigt uppståndelsen igenom. Ett mästarverk!
    Och. god fortsättning, naturligtvis!

    SvaraRadera