en hyllning till sin tids barnprogram på TV, Beppes godnattstund, 1968 - 1974. Den första säsongen sändes programmet i svartvitt. Beppe Wolgers låg iklädd pyjamas i en stor säng, tillsammans med dockorna Hungran, Busan, Gäspan och Kraman. Sigrid satt bredvid på pottan och avslutar alltid programmet med sin enda replik "Fäääääärdig!" som väckte den då insomnade Beppe. I senare program dök även dockan Fantasissis upp. I programmet diskuterade dockorna och "jättebebisen med knasluvan" allt mellan himmel och jord på barnsligt men samtidigt mycket allvarligt vis. Hungran var väldigt förtjust i mat och hans favorit var köttbullar.
Busan var den energiske och företagsamme dockan. Kallade Beppe för "jättebabyn i knasluvan". Programmet inleddes med signaturmelodin som är en del av Johann Sebastian Bachs tredje orkestersvit.
Såhär skrev Altstadt:
"Beppe var ingen fjärtande Markoolio eller någon tjattrande Bolibompaprogramledare på speed med vilt uppspärrade ögon förväxlat tempo med innehåll. Vå tid hyllar autenticiteten, men tycks frukta den mest av allt. --
Några jular talade Beppe med mig på riktigt. Jag glömmer det aldrig."
Åh, jag blir alldeles, alldeles lugn inombords, jag minns det ostressade samhället i småstan. Vilken lycka att få växa upp i, det kunde gå dagar utan att nåt hände, eller att jag hade andra saktiviteter än att bara, bara vara.
Programmet inleddes med signaturmelodin som är en del (air) av Johann Sebastian Bachs tredje orkestersvit i D-Dur.
SvaraRadera-Bara en sådan detalj, det visar klass!
själv växte jag upp med Staffan och pankakan. det var min räkmacka
SvaraRaderahaha, Staffan Westerberg var nog själv väldigt vilse i pannkakan, kanske är han det fortfarande??
SvaraRaderaDet politiska budskapet var väsentligt då,
Storpotäten och kamrer Rävinge skulle skrämma oss för kapitalister.