Pernilla, en strålande stjärna på min himmel.

Igårkväll firade vi födelsedag härhemma, det var beställt Björns stekta tortillabröd med ost, italiensk skinka och rucolasalad emellan till att börja med, sen Björns oxfilépuckar, himmelska grädd/smör/ost/vitlöksfyllda potatisgratäng och stekta rotfrukter, samt mammas färska bär gratinerade i vitchoklad med Häagen-Dazs macademianuts som efterrätt.
Sebastians Pernilla pluggar till sjukvårdsterapeut, och just nu är det praktik på sjukhus. Pernilla ägnar sitt liv åt barn med handikapp, och till att hitta hjälpmedel åt de som inte fötts under Guds lyckligaste stjärna. Åt de barn och ungdomar som bara kan kommunicera med ett öga på ett tangentbord, de barn och ungdomar som av CP-skada konstant befinner sig i en kroppsställning spänd som en båge, de barn och ungdomar som är så spastiska att de inte förmår äta själva, utan måste sondmatas.
Här är tacksamheten lika enorm och stor som själva handikappet. Ett barn kan bli saligt av det lilla, en gubbe som kan meka med rullstolen som en motpol till alla omhändertagande sjukhusklädda kvinnor!
Att det finns sådana unika människor som Pernilla, som så fullkomligt naturligt är beredd att göra allt som står i hennes makt för andra, det är guld.