onsdag 10 november 2010

Kadhammar är helt ute och cyklar.


Idag nuddar Peter Kadhammar i Aftonbladet ett superviktigt megaproblem, ett ilandsproblem, som ingen egentligen talar om, men som för var och en är så kristallkart uppenbart och tokidiotiskt. Och så sumpar han hela krönikan, när han av ohejdad vana cyklar rakt in i ett inkört hjulspår och får pyspunka ute i perifierin.
Krönikan handlar om Northcote Parkinson, författare och samhällsteoretiker, känd för sin Parkinsons law som beskriver graden av växande byråkrati över tiden.
Om hur personer i organisationer motiverar sin existens gentemot sin uppdragsgivare. Genom egen uppfinningsrikedom fyller de sin tid, i brist på verklig sysselsättning ser de till att inte vara sysslolösa.
Jag har sett detta i korridorerna på SAS tex, där korridorerna var fulla av människor som satt och stirrade in i datorer med nån pesudouppgift, som var helt fjärran från det vi gjorde som flygande, dvs producera flygresor.

Men sen kommer Kadhammars reflexmässiga feltänk och han hamnar ute i spenaten:
-"Få har lärt mig lika mycket som Northcote Parkinson. Hans lag går att tillämpa på alla nivåer i samhället. Den förklarar till exempel varför svenska militärer anser att de bäst skyddar Sveriges oberoende genom att kriga i Centralasien."

Vaaad menar han? Afghanistan inkluderas ibland i Centralasien, eller Kaukasien,så är det våra soldater i Afghanistan som Kadhammar åberopar som byråkrater som hittar på uppgifter gentemot sin uppdragsgivare?????
Kan det vara mer verklig sysselsättning än att, med livet som insats, utföra ett updrag för att försöka elliminera livsfara för oskyldiga människor, och att därmed skapa grund för demokrati och fred.
Vem har snackat om att skydda Sveriges oberoende i detta sammanhang.
Kadhammar snackar som han har förstånd till.

2 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2010-11-10 11:06

    Får väl kallas ett präktigt "goddag yxskaft"...

    SvaraRadera
  2. Kadhammar har rätt. Vi försvarar inte Sverige genom att kriga i Centralasien för någon annans räkning. Däremot så fungerar Parkinsons lag så att de svenska soldaterna på plats (och ofta deras nära anhöriga) måste övertyga sig själva om krigandets nödvändighet (även om motiven kan vara mindre nobla som pengar, ära, äventyr, karriär). Det är inget konstigt med det, ingen anser väl sig göra ett meningslöst arbete?

    SvaraRadera