tisdag 23 november 2010

A hard day´s night.


Yoo, I´m Zorro da´ lab! Det är jag som är den 9-åriga världsmästarjakthunden. Jag är den styvaste av alla, jag dyker, forserar törnsnår och kan springa hundra mil för att hämta fågeln - död eller levande - sen snabbt sätta mig till vänster om husse, lägga öronen bakåt, ta ögonkontakt och leverera bytet på order. Jag är också en överdängare på eftersök, då är det husse som får hänga med i svängarna, över stockar och sten.
Men en lab kan inte alltid va på topp. Igår fick jag nog i mig nåt olämpligt, för mitt i natten väckte jag matte och skakade i hela kroppen. Hon ba blev jätteorolig, och kastade på sig kappen och rusade ut med mig, puuuuuhhhhhh, det stod som en kaskad ur rumpen på mig, typ kaffe.
Nästa gång var klockan tre, då när taxibilarna kör hem folk från krogen. Då tänkte jag inte väcka matte alls, hade bestämt mig för att dö under köksbordet istället.
Så, där låg jag tills.......ja, ni vet, det kan faktiskt hända till och med den bäste. Det kom på hallgolvet!! Som kaffe-köttfärssås, om jag ska va indiskret, sprutmålade jag hallgolvet. Då väckte matte husse, som kom och skulle få upp allt, medan jag återgick till min lit de parade-plats under köksbordet. Jag har lärt mig av politiker att vissa saker som har hänt, har inte hänt. Det känns bäst så.
Då hördes ett UUUULLLLLLLLLLLLKK, UUUULLLLKKK,UUUUULLLLLLKKKKK, UUUUUUUULLLLKKKK, värsta klökningar i hela huset, och husse ba:
-"E de Zorro"?
Jag?
Jag ligger här och dör stoiskt i det tysta!
Matte fixade inte parfymdoften och låg halvvägs ut genom det vidöppna fönstret och kräktes rakt ut.
Hon kanske också fått i sig nåt olämpligt, tänkte jag.
Så jag lät henne ta sovmorgon idag.

4 kommentarer:

  1. Hmm, känner så väl igen det där, har vuxit upp med labbar och har en leonberger nu. De äter verkligen precis allt de kommer över. Vårt lejon är en tvättäkta koprofag (käkar bajs) och häromkring får han sitt lystmäte av alla lämningar som öns alla hästar lämnar efter sig. Dessutom blir han lätt magsjuk av ändrade rutiner, så det är inte så lätt att lämna honom ens hos sådana han känner, han blir sjuk när inte husse eller matte är nära.

    Roligt är det inte alla gånger.

    /Öbon

    Ps, maken har kommit igenom en hektisk jobbperiod, med 20 timmarsdagar, vilket betyder att jag får mer jobb. Fattar inte hur det hänger ihop, men så är det.
    ds

    SvaraRadera
  2. Härligt att ha dig här igen.
    Det låter inte riktigt hälsosamt med 20 timmars- dagar, har en kärstående som provar på samma sak, med 12 timmars sömn per vecka.
    aj, aj, aj, aj.

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte2010-11-23 13:15

    Huh, jag lider med Dig retroaktivt. Min syster har varit med att någon kräktes i bussen, vilket sedan triggade i gång allt fler passagerare att göra detsamma...

    SvaraRadera
  4. Jag är en värdelös stackare i dessa sammanhang.

    SvaraRadera