Lyssna här alla fantastiska pappor, denna sång är bara till er!Pappa har sin dag idag, han ska absolut firas med dunder och brak, jag gratulerar, hyllar och jublar över alla osjälviska, tillgänliga, intresserade,
frågvisa, trygga, roliga, påhittiga, lekfulla, överraskande, överseende och coachande manliga förebilder.
Som jag beundrar, dyrkar och älskar.
Tårtan ovan är till alla er andra.
Som lämnar efter er stora livslånga blodiga sår i själ och hjärta.
Utan att vi nånsin kan förstå varför.
Fick en fin tröja i farsdagspresent. Min far var mest av den förstnämnda sorten, men gick bort när jag var 17 och lämnade på så sätt ett sår.
SvaraRaderaGrattis på din dag, ta på din snygga tröja, umgås med familjen och ät en riktigt god middag!
SvaraRaderaVilken sorg att ha mist din fine far så ung. Min mamma miste sin mor som 14åring, mormor dog i barnsäng tillsammans med tvillingarna, och mamma säger nu som 78åring att det inte har gått en enda dag i livet som hon inte saknat sin mor.
Det är övermäktig sorg.
När min far dog var jag med 17 äldst av fyra syskon och hade en mor som led av depressioner och gick på benzo, så jag fick ta över ganska mycket och fixa körkort snabbast möjligt så någon kunde köra familjebilen...
SvaraRaderaSå danades du Thorsten!
SvaraRaderaTja, det som inte dödar en härdar en. Men nog känner jag en genuin otrygghetskänsla som bottnar i en erfarenhet, både direkt och indirekt, att nästan allting kan hända. I kväll blir det i min fars anda som tyckte om klassisk musik: Mozarts Requiem i Domkyrkan!
SvaraRaderaJag känner igen mig, men har börjat finna mig i, och till och med småräkna med, att plocka fram blan B ur byxfickan.
SvaraRaderaMozarts Requiem dånade ständigt i min förra kärestas, namne med dig förresten, etagevåning i Malmö - UNDERBART.
Bach och den sena Mozart, h-moll-mässan, Matthäuspassionen och Requiem - längre kan man inte nå i musiken, tycker jag. Och plan B i bakfickan - ja den bör man ha!
SvaraRaderaHärligt med Mozart en söndagskväll! Tillhör väl de där med en pappa som gett mig ett livslångt sår, men jag ringde honom och gratulerade åtminstone - för familjefridens skull.
SvaraRaderaHär ägnade vi äntligen dagen åt att ta in alla trädgårdsmöbler. Jag hade tjatat (jo, minsann) i några veckor, men inte förrän igår blev det av. Maken har arbetat i princip dygnet runt i ett par veckors tid, så där var det liksom ingen idé att fråga. Möblerna är ju inte särskilt tunga, men otympliga och jag fixar faktiskt inte att få med mig en tremeterssoffa nedför en trappa och uppför en brant backe och in i det forna hönshuset.
14-åringen och jag slet i en timme, sedan kom flickorna ut och tog in alla cyklar, skateboards, blomkrukor, fotbollar ... himmel vad med grejer man skaffar sig!
Jag veeeeet, är inte bra på tålamod, kommer alltid till en punkt när jag bara bestämmer mig för att klara mig själv, då får jag hjälp av adrenalinet. Dock, den fysiska förmågan är begränsad. Tremeterssoffor måste man ha hjälp med.
SvaraRaderaFin betraktelse till fars dag:
SvaraRaderahttp://blogg.passagen.se/marcusbirro/entry/%C3%A5rets_pappa_enligt_tidningen_mama