Vingar. (brosch som sitter på uniformsbröstet)
Crew company card/ badge, inkl. hållare.
Elektroniskt parkeringstillstånd.
Nyckel till Hostess kit.
Telefon (purser)
Hörsnäcka till telefon.
Laddare till telefon.
Väskor.
Kavaj.
Serveringsväst.
m.m, m.m, m.m, m.m, m.m, m.m
Så är det dags.
Från och med imorgon "tillhör" jag inte.
Jag kan inte dra mitt kort och få entré till hela härligheten, och det speciella SAS-liv som varit mitt sedan den 16e november 1974.
Jag var så otroligt ung, näst yngst på kursen, då när vi samlades där på internat-collage i Sandefjord, Norge. Jag delade rum med den danska Marianne Brandt, för att vi skulle lära oss förstå varandras språk. Vi gav upp och talade till slut bara engelska.
Vi lärde oss allt om olika länder, tull- och gränshandlingar, landningsprocedurer, olika passageraretnicitet, pilotkollegor,yrkesheder, myndigheter, räddning i livflottar i bassänger, olika serveringar, flygnätets destinationer, ja allt.
Och ändå så lärde jag mig sedan nåt nytt varje arbetsdag.
Inte minst de sista häftiga åren som kabinchef med ansvar över passagerare och kabinbesättning. Varje dag, varenda flygning var en ny utmaning, Det gällde att alltid vara pro-active, beredd på allt och ständigt på tårna.
Som jag har haft roligt, allt jag sett och upplevt - och så det bästa av allt: ARBETSKAMRATERNA! Vänner för livet.
Superproffsiga, varma, kloka, inkännande, glada, busiga, kreativa, flexibla, lojala, humoristiska, roliga, engagerade, socialt mästerliga kollegor som kunde trolla med knäna. Så mycket skratt, lite gråt, och alltid, alltid en källa till glädje, arbetslust och inspiration.
Vad jag kommer att sakna dem.
Fast det är ändå ingen dag att hänga läpp, inget är för evigt.
Jag har valt själv och imorgon börjar nåt nytt, nåt annorlunda som blir precis, precis bara vad jag själv gör det till.
Bara en sån sak.
Välkommen i de vuxnas skara.Nu först kommer du att inse vad som är livets verklighet.Inte bara ett 7-l7 jobb,utan läkar,apotek och därtill bråk med myndigheterna,för att kunna leva dina sista år på jorden (helst) utan ledsagare...Ja,din omställning blir som för de flesta av oss,en tid då du får tänka tillbaka på det ljusa åren i livet,allt för att kunna gå vidare..Men en sak blir aldrig mer densamma,tillfredställelsen att få sätta sig ner efter en arbetsam dag...Till slut mina varma önskningar,att du får vara något så när kry,och slipper lida sjukdomens kval.
SvaraRaderaNjut Ditt nya liv och var glad över att slippa en ständig uppförsbacke i en dånande konservburk med lock för öronen och den stenåldersmässiga proceduren att fylla och tömma ett plan på passagerare...
SvaraRaderaJa Carina, du vänder blad i ditt liv! Jag önskar dej av hela mitt hjärta LYCKA TILL.
SvaraRaderaAtt vara purser på SAS måste ha varit spännande, som du skrev, varje dag en ny utmaning! Men.....det är klart, man vet ju aldrig när man är ute och flyger!
Jag som är "lite" flygrädd hade känt mej trygg i ditt flygplan!
Många kramar till dej!
/B-M
Kära Carina,
SvaraRaderaVi är många som kommer att sakna Dig på SAS, planen flyger dock vidare och så gör vi alla fast till lite olika destinationer.
Jag hoppas att din nya "leg" blir en framgångsrik route och att vi från tid till annan sammanstrålar lite här och var!
Kram SAS-Ewa B/
Woaw, vad fint du beskriver det jag själv tänkt o tänker! All lycka på Ditt nya steg o Nya dörrar finns där! Det gäller att titta med Nya ögon, det har du. Jag kommer att ta rygg på dig o snart är jag också vid samma dörr! Alla dessa fantastiska Kollegor fast de finns kvar fast i Ny form o där hjälper Nya medier somFB till! Dessvärre finns det terror där med o kapare! Fast vi går ej in i rädslan utan vi löser det! Så kära terrorister ljusa energier till Er det behöver Ni! Tack Carina för dina tankar din Blogg att du är Du ljusa energier Lena Gad
SvaraRaderaMmmm, det krävs ett visst mod Carina, att lämna "trygga" SAS. Jag tvekar och våndas. Det finns ju så mycket annat man vill göra och det tillåter inte SAS av idag. För mig räcker det troligen inte att vara ledig en helg i månaden. Fortsättning följer...Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, SAS förlorar den BÄSTA PURSERN och jag världens bästa ledare. Kommer aldrig att uppleva en bättre chef än du Carina. Jag minns då vi i smyg stod och mumsade på en påse sega råttor då vi som vanligt med stort leende välkomnade våra nya passagerare. Råttorna var en nödlösning mot ett farligt lågt blodsocker, ja, det tillhör ju vanligheterna att äta lunch klockan 08.00 på morgonen, nu var klockan sen eftermiddag. Med sega råttsvansar mellan tänderna och lätt fnissiga av dåliga matvanor och en lång dag som inte var över förrän vi varit i CPH och vänt, kliver Jörgen Lindegaard ombord. Välkommen säger vi, och sträcker fram påsen med sega råttor till vår chef. Han var något svårflirtad den där Lindegaard, men han tog en råtta och gick!
SvaraRaderaDu slipper mig inte, min vän, med eller utan SAS!
Kramar Cia
Hahaha-ha ha ha Cia, Ewa och Lena, vi skulle ha skrivit dagbok, oj vad vi har varit med om!
SvaraRaderaMinnen som verkligen berikar - men nu samlar vi nya, vad är det de säger fotbollsfansen?
"FULL FART FRAMÅT - HÅLL TÄTT BAKÅT!"
Det är mitt nya motto, pst, hade ingen aning om att den passade så bra in på oss pangisar!!
Tack bloggbästisar B-M, Thorsten och Lars!
SvaraRaderaLycka till med ditt nya liv, Carina-Fina!
SvaraRadera/Öbon
(som varit bortrest några dagar, därför denna sena hälsning)