En liten talgoxe hade förirrat sig in genom det öppna fönstret och fladdrade nu runt, runt som en ettrig förskräckt visping, mellan gardinerna och fönstret, utan att komma varken in eller ut.
-"IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHH!!!!"
Jag vet, jag vet, den var liten, jag är stor.
Men det är nåt som gör att jag är fullkomligt hysteriskt rädd för alla djur som är snabba och oförutsägbar, (- precis som människo-- ) man vet aldrig var man har dem.
Tacka vet jag grodor och sniglar och spindlar och sköldpaddor!
Och tacka vet jag min Björn.
Som lugnt och sansat kan släppa ut den lilla söta pippin igen.
Hahaha! Jag var med om en fladdermus en gång....samma ljud från mej då med kan jag säga!! Den störtdök rak emot mej, för att sedan svänga av alldeles vid nästippen!! Hujedamej!!
SvaraRadera/B-M