torsdag 7 oktober 2010

Man kan aldrig, aldrig vinna över en psykopat.


Läste igår i min lokaltidning om Malin Gustafsson som trakasserats av en chef på SATS, där hon var träningsansvarig, instruktör och receptionist. Hon älskade verkligen sitt jobb.
Tills.
I början av 2010 fick hon en ny chef, en man som förföljde henne, kallade henne värdelös, betydelselös och tyckte att hon inte dög. Trakasserierna tilltog. Mannen ville inte att Malin skulle hälsa på honom som "vem som helst", eftersom han var chef. Situationen blev till slut ohållbar då chefen skrikande vrålade att hon skulle säga upp sig.

Been there, done that, seen that.

"Psykopater är inte emot samhället. De är inte emot någonting alls - de är bara FÖR, men det är också så att det bara är en enda sak som de är för, nämligen sig själva!
De är alltså endast superegoister, helt fastlåsta i nuet och utan att göra någonting annat än det som gagnar dem och de egna behoven. Vad de än tar sig för genomför de detta helt utan hänsyn till andra, enskilda, grupper eller samhället i stort som smått.

De handlar inte alltid impulsivt, psykopater ägnar sig ofta mycket koncentrerat och under långa tider åt att planlägga attacker mot andra människor. De kan under långa tider trakassera utsedda offer och de kan vara fruktansvärt uthålliga i detta."

För att vinna makt, kontroll och överläge utnyttjar psykopaten andras känslor skoningslöst. En psykopat tål inga krav från andra men ska själv vara helt fri att göra vad som faller sig in. Lögnen är psykopatens vassaste vapen och används för att dölja sitt falska jag men även till att svartmåla och skada andra.
Det finns endast en mini-mini-minmal möjlighet att vinna över en psykopat, en kunnig advokat och en minutiös förberedelse.

Efterlyser, allvarligt, en psykopatvarnare - för mänsklighetens överlevnad.

3 kommentarer:

  1. Hade en chef med klara psykopatiska drag. Dessutom har min egen far sådana drag, dock lätt maskerade under en viss charm.

    Visst skulle man behöva en psykopatvarnare

    /Öbon

    SvaraRadera
  2. Då sitter vi i samma båt, Öbon. Fast den charmen varade bara så länge det fanns ett eget syfte att uppnå. Sen tog den abrupt, mycket abrupt slut.

    Tänk om vi kunde lära oss att se dessa personer på ett tidigt stadium. Innan de hinner få makt att förgöra andra.

    SvaraRadera
  3. Så undrar far min varför jag aldrig anförtror mig riktigt åt honom.
    Huga, mindre än ett dygn efter att jag berättar en nyhet, vet hela socknen om det och så försöker han skaffa fördelar åt SIG SJÄLV (ursäkta skriket, men jag blir så matt), på andras bekostnad.

    /Öbon

    SvaraRadera