Har just kommit hem från den soligaste och vackraste och klaraste hundpromenaden i skogen. Det kryllade av mellanstadieelever som susade alternativt stånkade förbi. En flicka var så tanig så hon kunde lätt uppfattas som bara ett streck, om det inte vore för den enorma mössan i rosa, gult och grönt, och mössan var också själva upphovet till hennes problem. Försök själv springa några kilometer med en mössa vars tofs är större än ditt huvud.
En fråga:
När slutade en lågstadieklass som marscherar två och två i bredd, sluta att artigt flytta sig åt sidan för att släppa förbi. Oss, t.ex.
När vi kom hem ringde Tedde och berättade att när han cyklade till jobbet cdenna ljuvliga höstdag, så såg han havsörnen segelflyga över Stockholms slott.
Ibland är livet perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar