Igår gick jag brottningsmatch med mig själv.

Hade fått en inbjudan av min Sebastían att bevittna två av sönerna i en fotbollsmatch igår på hemmaplan mot rivalerna Stockholm. Ena sonen är spelande couch och lagkapten, den andre är klippan i målet,så det gick ju inte att tacka nej till att ingå i den hejarklacken!
Nu hampade det sig inte bättre än att dagen vi vaknade till ute på ön var fullkomligt oslagbart osannolikt ljuvlig, med gassande sol och en stillhet som man nästan kunde ta på. Ena delen av mig ville bara stanna på den heta klippan med Björn och hundarna, andra delen av mig ville absolut inte missa den spännande Matchen.
Oj, oj, oj vilken vånda. Resan med båt och bil frestade INTE, så jag ringde sönerna, som log och sa heja bryggan, ta det lugnt, njut i solen!
Så det gjorde jag.
Men ett löfte är ett löfte.
Jag sviker aldrig.
Så, jag tog ett nacksving på mig själv, ytterligare en halvnelson och hamnade utanför mattan, så jag rådfrågade min Björn för sjunde gången. Han log och sa gör som du känner.
Så blev det fotboll trots allt, inget jag ångrar, tvärtom - vicken match!
Ena laget var vita i gula kläder och andra var svarta i gråa kläder, och det blev en jämn kamp med heta närstrider. Blod, skavanker och stukade fötter hör till, så avbytarbänken tömdes snart. Domaren hade det hetast om öronen, de olika kulturerna visade sig tydligt. Ett lag var tappert och sportsligt, bet ihop, knep käft och respekterade domaren, det andra laget försökte fem- sex åt gången att "påverka" domaren verbalt vid varje domslut. Och hade mycket svårt att finna sig i det klassiska regelverket, när matchen var i slutskedet hade motståndarna tre röda kort och spelade med åtta man, då gjorde målvaktssonen en superräddning som resulterade i att han och anfallaren hamnade liggande på gräset i en krock. Då reser sig anfallaren på knä och måttar en högerkrok med all kraft rakt i magen på sonen, mitt eget kött och blod. Ytterligare ett rött kort för den gemena fulingen, och matchen slutade 0-0.
Oroligt frågade jag sonen hur gick det med magen?
-Äh, han kunde ju inte veta att jag har sixpack på magen, så det gjorde nog mest ont på honom!
Man måste då och då tillföra la dolce vita en gnutta, men en gnutta räcker, spänning.