Den traditionella kyrkobegravningen går mot ett trendbrott. Antalet ansökningar om att sprida anhörigas aska till havs har fördubblats på tio år.
– Det personliga ökar, man vill ha begravningen utförd mer efter den avlidnas önskemål eller hitta sina egna former. Men, enligt lag är det inte tillåtet att sprida aska efter döda var som helst, utan det krävs tillstånd av länsstyrelsen.
Sedan år 2000 har det nästan skett en fördubbling av ansökningar från anhöriga som vill sprida avlidnas aska på andra platser än kyrkogården: från 930 ansökningar till 1 781 förra året. De allra flesta vill strö askan över havet som är lättast att få tillstånd för.
Jag är absolut för, följ den avlidnes sista önskan så blir det bra, och slutet blir värdigt.
Min mamma var bara fjorton år när hon miste sin mor, nu är hon 78 år och har besökt graven minst en gång i månaden sen dess. Det innebär nuförtiden att hon måste åka tåg i tio mil med sin cykel, cykla tre mil, och ligga på knä i jorden med ogräshackan, för att sen cykla och tåga hemåt samma väg.
Har svårt att se den bekväma nutidsmänniskan på samma sätt, och skulle önska att min mor istället kunde gå ner till havet, det vackraste som finns, för att samtala, reflektera och minnas.
Lyssna! La mer(=havet) Charles Trenet, missa inte!
Hur jag sjäv vill bli begravd? Överraska mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar