Har du nån idol?

Minns när jag var liten, det fanns så många människor jag såg upp till, kusin Cai-Ingvar, moster Ruth och faster Hilda, och sen i uppväxten likadant. Väggarna tapetserades med idolbilder och det kryllade av tjejer och killar som jag betraktade som idoler.De kunde sjunga, dansa, var vackra, tuffa, snälla, duktiga på ett eller annat sätt.
Under de intensiva och lyckliga åren med småbarn hade jag fullt upp och tänkte aldrig på idoler.
Sen kom det några år när jag hade en administrativ ledarskapsroll på jobbet, och på olika team-buildings och kick-offer förekom då och då frågan om förebilder i livet. Alla tänkte till, koncentrerade sig och försökte komma med så genomtänkta förslag som möjligt. Mandela kom ALLTID upp, och en chef i företaget som nån ville smöra för. Men sen var det stopp. Alla skruvade på sig, men nä, det var helt enkelt inte så många kvar i ens vuxna liv som faktiskt kunde kvala in som idoler. För många, många år sen beundrade jag själv Amelia Adamo för hennes driv, kraft och pricksäkra entreprenörskap, men nu har jag mest en känsla av att hon är en sorgligt empatistörd narcissist med yberhybris.
Så nu väljer jag istället mina förebilder bland dem som är raka, modiga, står fast vid sina ideal och har stort civilkurage.
Idag kvalade in en insändarskribent i DN, som hette Louise Christiansson, läs nästa blogg!