När Björn var elva år tog familjen emot en 19årig seglingsälskande kille, Herbert Parson, från Maine,USA. Utbytet fortsatte i tre år, Björn var hos Herbies familj en hel sommar och seglade i trakterna runt New Haven i hummerdistriktet. Så gick det som det ofta går, vägarna skiljs, det rinner mycket vatten både här och där, men för ett år sedan fick Björn ett mail:-"Är du möjligen den Björn Åkerlund som jag besökte i Sverige?" Fantastiska, oslagbara internet.
I samband med ett bröllop i Paris kom de så och besökte oss på ön igår. På kvällen åkte gitarren fram och Björn fick äntligen höra de där sångerna som han själv fortfarande kunde texterna till. Härliga minnen och en underbar dag med Herbie och hans Cristy, båda två varma, vänliga konstnärer och människor.
Javistt, det är helt otroligt med FB, för det är väl det du menar?
SvaraRaderaJa, det är roligt när man träffar på gamla bektanskaper igen och kära sådana dessutom! Härligt!
/B-M
PS. Var är alla som svarar på denna bloggen, har dom månne semester.....? DS.
Alla trogna kommenterare är bortresta, har sett att de många bloggare lägger ner under sommaren. Funderade, men så länge jag har över hundra läsare varje dag, så skriver jag så pennan glör. Även om de är tysta. Om jag inte hade min dagliga statistik så skulle jag tro att bara är du och jag här, B-M!
SvaraRadera