tisdag 25 maj 2010

Är det skolorna eller barnen som knäcker yrkeskvinnorna?


Helene Sigfridsson är generalsekreterare för Makalösa Föräldrar samt är MP-kandidat till landsting och riksdag, och beklagar sig på Newsmill idag.
Det är helt klart dags för Skolinspektionen att granska skolor och förskolors krav på föräldramedverkan i den obegränsade omfattning som sker idag.
Jag kan bara föreställa mig smärtan hos de barn som inte har någon förälder som stressar som en tok för att inte missa nåt. Barn som sjunger för ingen speciell och i bästa fall får vara med på ett hörn av nån annans filt."

Jag är helt övertygad om att skolorna och förskolorna talar för barnen när det gäller föräldramedverkan.
Jag kan livligt föreställa mig smärtan hos ALLA barn som sjunger för ingen speciell och i bästa fall får vara med på ett hörn av nån annans filt.
Det är helt klart dags för vissa människor att fundera på om de egentligen har tid att skaffa barn.

11 kommentarer:

  1. Hej! Det där kändes ändå som en slängkommentar, vissa människor borde absolut fundera på om de har tid att skaffa barn. Men nog måste det finnas omständigheter när man inte kan jobba deltid, när man inte kan ta semesterdagar etc? Tex när man är ensamstående (som ju "makalösa föräldrar" handlar om) och måste få både pengar och semesterdagar att räcka till så mycket.

    SvaraRadera
  2. Jag tillhör de privilegierade som bestämmer mina arbetstider själv och kan därför skjutsa, hämta, sitta ner en stund på fritids, osv osv.

    Men ändå kan jag känna att det krävs mycket engagemang på förskola och i skola. Mycket av det är väldigt trevligt, det handlar inte om det, men är man aktiv även på annat håll, är det segt när förskolan har sin årliga gårdsstädning samma kväll som det är möte i företagareföreningen eller att fritids har sin "fest" samtidigt som basketträningen avslutas för terminen, med lite extra aktiviteter. Vi har tre barn hemma, med varsina aktiviteter, och jag kan lova att vi skulle ibland behöva vara tre vuxna som kan delta på alla sätt som önskas.

    Att då vara makalös med ingen eller liten självbestämmanderätt vad gäller arbetstider måste vara tungt. De makalösa har ju för det mesta inte bestämt att de skulle bli makalösa när barnet/n var på väg. I de flesta fall tänkte de att de skulle leva med sin partner livet ut. Eller?

    SvaraRadera
  3. Har själv tre söner, nu vuxna, och VET hur mycket det kostar att vara kvinna, ensam och försöka hinna med allt. Jag är ingen wonderwoman, däremot en jäkel på att alltid välja barnen och vår relation först, så jag inbillar mig att om vi kvinnor har orkat förut så orkar dagens mammor också.
    Kanske din generation, dagisgeneration(?), inte har haft turen att få lära sig att det är du och ingen annan, som det är upp till.

    SvaraRadera
  4. Thorsten Schütte2010-05-26 09:30

    Vi hann med för att vi båda valde att jobba något mindre än heltid. Ensamstående och med heltid - då kan det bli tufft. Det man då kan göra är att samverka med andra föräldrar som ibland kan ta hand om varandras barn i sådana sammanhang och turas om.

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte2010-05-26 11:33

    Ett ytterligare tips: det är vansinne att klämma in nästan alla avslutningsfester, utflykter, korvgrillningar mm mellan Valborg och skolavslutning. Har kvar några aktiviteter att se fram emot på sensommaren, slutet av augusti och september i stället!

    SvaraRadera
  6. bra tips, från en glimmrande diplomat, tack Thorsten!

    SvaraRadera
  7. Hade det varit en man som velat göra karriär och ändå velat ha tid för sina barn hade den har diskussionen aldrig funnits. Det är på kvinnorna pressen från förskola/skola sätts, aldrig på ett delat föräldra ansvar gentemot skola/förskola.

    Det känns som att debatten börjats åt fel håll.

    SvaraRadera
  8. Hade det varit en man som velat göra karriär och ändå velat ha tid för sina barn hade den har diskussionen aldrig funnits. Det är på kvinnorna pressen från förskola/skola sätts, aldrig på ett delat föräldra ansvar gentemot skola/förskola.

    Det känns som att debatten börjats åt fel håll.

    SvaraRadera
  9. Vet inte om det är mig du vänder dig till, Carina-Fina, med kommentaren "kanske din generation, dagisgeneration(?), inte har haft turen att få lära sig att det är du och ingen annan, som det är upp till."

    Hur som helst, jag är född 1960 och gick aldrig på dagis, mamma var hemma hela min tidiga barndom. Dessutom, på den tiden fanns inte samma förväntningar från skolan m m att föräldrar skulle delta på det sätt som det är nu. Då hörde man aldrig talas om "idrottsföräldrar", annat än att de ordinarie tränarna som kanske dessutom råkade vara föräldrar till spelare i laget, var med.

    Skolgårdsstädning? Nej, det skötte vaktmästaren. Vuxen medföljare på skolresan (det skulle nog behövas lite oftare)? Nej, det räckte med läraren och busschauffören.

    Akut lärarbrist i en klass? Då kostade man på sig en omstuvning av lärarkapaciteten i rektorsområdet (i mitt fall låg skolorna utplacerade med kanske flera mils avstånd mellan sig, så den som skulle få ihop allt var duktig på logistik), så ingen klass skulle behöva vara helt lärarlös. Ingen förälder behövde kallas in som extraresurs.

    Som makalös ligger det i ens intresse att inte välja föräldrakooperativ för sina förskolebarn, men även på en kommunal förskola behövs aktiva föräldrar.

    De flesta väljer att få barn och vill inget hellre än att göra saker tillsammans med dem och för dem. Men yrkeslivet kräver också sitt engagemang.

    /Öbon

    SvaraRadera
  10. Nej Öbon det var inte till dig, utan till En annan. Jag har liksom du aldrig varit på dagis!
    Kram

    SvaraRadera
  11. OK att göra karriär! OK att få barn! Tror inte på att göra det samtidigt, om man inte har en hemmapappa.

    SvaraRadera