Kränka är en avledning av det svenska ordet krank, 'dålig', 'sjuk'.
Kränkning har flera närliggande betydelser som att förolämpa, vanära, våldföra sig på eller att bryta mot (till exempel en bestämmelse).
Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet.
Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra. Kränkande handlingar kan vara brottsliga till exempel enligt de olika lagarna mot diskriminering.
Kränkning kan också vara grund för skadestånd, vilket tycks vara en anledning så god som en nåt till att känna sig riktigt kränkt.
Själv är jag fed up med att en kränkning används som förevändning för att själv kränka.
Vem är då mest kränkt och var ska det sluta då?
Som Lars Vilks sa:
-"Kränk tillräckligt mycket och ofta och det blir så småningom färdigkränkt.
Utan att världen går under."
Jag står ut att bli angripen för min tro som kristen, för mina sympatier för miljöpartiet eller för mitt specialintresse järnväg. Allt detta har jag valt själv och får stå mitt kast. En kränkning är när man driver med att jag är född i Tyskland eller att jag har Aspergers Syndrom. Detta har jag nämligen inte valt själv.
SvaraRaderaSå kränkning är enligt min uppfattning att man klankar ner på något man inte rår för. Sedan är detta förstås ingen ursäkt för att gripa till våld. Jag själv reagerar snarare med att bli förstummad över den kränkandes dumhet!