Att inte komma överens med chefen kan vara en traumatisk upplevelse. Den konstanta kritiken, gliringarna och vuxenmobbingen är svårt att lägga bakom sig.Tips :
Säg upp dig, gå i förtidspension, vad som helst men GÅ!
Livet är alldeles för kort
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så gjorde jag en gång. Jobbade på ABB på ett litet kontor vi hade en chef som "nedflyttad" i organistationen...vad vet jag.
SvaraRaderaJag mådde så dåligt ända tills jag en natt kom på "jag kan ju säga upp mej"!!! Sagt och gjort, det bästa jag gjort!
/B-M
Rätt, B-M! Jag skulle kunna berätta en hårresande upplevelse, men det får vänta ännu ett tag.
SvaraRaderaGlöm facket också förresten, när det gäller är du on your own. Alla som borde hjälpa slår bekvämt ner blicken.
Jag har det omvända problemet: Hade världens bästa chef, tills han plötsligt försvann november 2008 och så småningom visade sig vara direktören i http://www.nyhetskanalen.se/1.1591280/2010/04/11/svenssonman_saljer_flickor_i_sexnatverk Ingen kunde ens ana detta!
SvaraRaderaVar direktunderställd honom och har sedan dess mer eller mindre hängt i luften, först nu tar arbetsgivaren aktiva tag för att hitta lösningar!
Men.....det är ju förfärligt Thorsten!!!
SvaraRaderaSå, du har i lång tid haft en fantastisk person som chef(de växer inte på träd) och så visar det sig att han hade en helt okänd dold sida???
Vilket trauma. Hur handskas man med det? Det måste vara både ilska för att man känner sig förd bakom ljuset, och sorg för saknaden det medför.
Huuuu.
Skriv en bok. Jätteintressant.
Ja, trauma kan man nog säga. Det riktar strålkastarljuset på att varje brott har många offer utöver brottsoffret i snävare mening: brottsoffrets anhöriga och vänner, men likaså gärningsmannens, som dessutom står där med skam och därför sällan gör väsen av sig. Värst är det för gärningsmannens barn förstås, vad ska dom svara på frågor om föräldern?
SvaraRaderaNär allt är klart, jag har nytt jobb och en viss distans till det hela, tänker jag att på ett eller annat sätt berätta om detta.
PS: dom klockslagen som Din blogg visar för tidpunkten inlägg/kommentar har skrivits är helt felaktiga, eller så spökar Din dators klocka!
anhöriga, ja de är verkligen drabbade i dubbel bemärkelse. Läs Björn Ranelids Kniven i hjärtat!
SvaraRaderaKlocka är helt vajsing här på bloggen.Först störde det mig och jag var på väg att åtgärda.
Men nu gillar jag tanken på att ingen vet och har synpunkter på hur dags jag sitter och plitar ihop mina tankar. Sån är jag...!
Fixat Ranelidboken (med rabattkupong i bokhandeln), är nyfiken!
SvaraRadera