Stod inne vid gaten på Malmös flygplats och väntade med min besättning.
Vi skulle ta över inkommande plan och flyga upp till Stockholm, men i högtalaren ropades det att det var ny information angående flighten ute i avgångshallen,
Så alla passagerarna vandrade snällt ut och fick nya besked, jag och min crew gick till dispatchavdelningen och fick veta vad som gällde.
Planet hade vänt tillbaka till Arlanda för teknik, så passagerarna och vi var ombokade att åka upp med ett senare plan.
När vi gick igenom securitychecken igen hamnade jag mitt i en diskussion mellan en av våra kvinnliga passagerarna och securitykillen.
Kvinnan hade köpt en dusckräm i taxfree, och nu ville securityvakten ta den i enlighet med reglerna om vätska i flygplanet.
Kvinnan visade kvitto från taxfree att hon köpt den för fem minuter sen, och bara gått ut från security arean för att få ny info från SAS.
Jag kunde förstås inte låta bli att lägga mig i.
Men naj, du! Det var kört, vakten hade sina regler.
Såg sen att den kvinnliga passageraren satte sig vid Malmö Aviations gate för att ev försöka ta sig till Stockholm tidigare. Jag rusade in på taxfree, köpte en ny duschkräm till henne - men kom för sent, alla hade redan gått ombord. Då jag skrev snabbt en hälsning från SAS på duschkrämen, och gav till MamöAviationkollegan och bad henne lämna till passageraren, som jag beskrev.
Småningom var det dags att gå ombord på vårt SASflyg till Arlanda, och då - kommer kvinnan där!
Hon hade inte alls åkt tidigare, utan skulle nu sitta bredvid mig ombord!
Paff blev jag, och undrar än idag vem som förvånat tog emot en duschkräm från en SASpurser.
Men denna kvinna hette Eva, vi kände varandra väl och blev jättekompisar på den korta flygningen.
Sen dess har Eva och hennes Sven-Erik varit hos oss på ön, och vi har varit på super, supertrevlig lunch hos dem, och på den vägen är det.
Så härligt, roligt och absolut underbart är livet att man helt oväntat kan få nya vänner precis var som helst och närsomhelst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, är det inte underbart, ibland finns dom bara där....ens vänner! Det är bara att sträcka ut handen!
SvaraRadera/B-M
Tage Danielsson hade en refräng om flygresor: "och sedan står vi i kö i en trivsam miljö av armerad betong och armerad polis", tillsammans med alla säkerhetskontroller blir det i sig ett sådant ångestskapande miljö att många, som jag, avstår från flygresor av detta skäl, inte för att vi är flygrädda eller rädda för terrordåd. Mardrömmen är att bli misstänkt p g av missförstånd eller namnförväxling!
SvaraRaderaJag bara älskar denna historia, den är så Carina personifierad!
SvaraRadera:-) Cia
Ja, det där med flygresor. Jag flygit mycket i mina dar. Det beror på att jag har en syster i Milano, det är ett himla flygande, om man får uttrycka sej så!
SvaraRaderaThorsten, jag förstår din känsla, för visst när det händer att det piper när man går genom den där porten, känner man sej verkligen skyldig, det har hänt mej många gånger. I USA tar dom även fingeravtryck och foto, snacka om förbrytarregister! Men, jag gör det gärna, för vem vill hamna i ett plan med en självmordsbombare t.ex?
För övrigt, jag gillar känslan att flyga, den är skön, men, jag är alltid lite rädd och känner mej utelämnad. Detta botar jag dock i baren innan. 2 stadiga whiskey brukar underlätta. På planet blir det lite gott vin...och min syster, eller oftast min snälla svåger Angelo, hämtar sin något "salongsberusade" och muntra svägerska varje gång utan att beklaga sej!
/B-M