På Newsmilll idag skriver gymnsieläraren Anna Lindevall om vardagen i klassrummen med all modern teknik. Otroligt intressant och lärorikt att läsa Anna Lindevalls berättelse från en verklighet som inte längre är min. Jag kommer från en annan planet, tom sen mina barn (den yngste är 25 år) har det hänt massor.
Jag har inga problem med att se det goda med all teknik, Framtiden är häftig och ska naturligtvis inte bromsas. Det är när det kommer till rollerna i skolan som jag blir lite bekymrad. Om eleverna är de som kan, fattar, klarar, vet mest och bäst, och livligt protesterar, snackar för sin sak, övertygar och "vinner" - vad händer då med rollen som mentor? Vad är då motivationen till att lyssna och lära? Om "mentorn" redan är passerad och överkörd.
Kan inte låta bli att tänka på mina två lugna och harmoniska jaktlabbar som älskar när jag är Matte, den som vet, kan och som tar ansvar. Utan denna ledarroll skulle de vara förvildade och yra och ängsliga.
Ibland undrar jag om inte detsamma gäller för barn och ungdomar? Och då tycker jag att det är lite synd om dem idag. I arbetslivet gäller än så länge helt andra regler, unga ska naturligtvis lära sig för livet utanför skolan.
Själv funkar jag bara om det är struktur runt mig eftersom jag inuti är lätt ostrukturerad.
I dagens skolmiljö skulle jag ha gått under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar