Leif GW Persson berättar idag om sina tankar om den jämlikhetshungrande kvinnoförnedrande förre polischefen.
- Att han skulle ha använt sin livsgärning till att föra omgivningen bakom ljuset har jag väldigt svårt att tro. Vill man rasta rovdjuret i sitt inre finns det betydligt enklare sätt. Inte minst om man nu råkar vara polis.
Utan anspråk på några psykologiska djupsinnigheter tror jag att det måste knäppt till i skallen på honom för en tio år sedan.
Det måste ha knäppt till i skallen på honom för en tio år sedan.
I den vevan när han på nytt ska skapa en fungerande privat tillvaro samtidigt som han dagligen kör huvudet i väggen på jobbet som länspolismästare i Uppsala och mörkret och kylan där ute sluter sig omkring honom.
När idealister upplever sig som svikna kan livets pendel slå varvet runt".
Varför, varför är det så svårt för en luttrad kriminolog att se och fatta just i detta fall?
Varför skall GW just i detta fall vilja förgylla brottslingen och ursäkta med att "idealisten" "fått en knäpp".
Har professorn aldrig hört talas om dubbelnaturer? Mystiskt, de finns överallt. Inte minst i professorns branch.
En medfödd defekt som inte har någonting att göra med GWs romantiserade bild av just Göran Lindberg.
Inse att du är lika lurad som alla andra, Leif GV Persson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar