Nu har jag inga egenfödda döttrar så jag kanske inte har nån saying i saken.
Ibland vill tidningarna spralla till det lite och göra stora mor-dotter-reportage, idag i DN.
Reportagen går ut på att mor och dotter ser så likadana ut att det är omöjligt att skilja dem åt, och så modellar de glatt i likadana kläder i wild-and-crazy poser och ser ut som bästa, bästa oskiljaktliga hootzie-tootsiebästisarna.
Jag har hittils i mit liv aldrig stött på ett enda barn i vilken ålder det än må vara, som vill ha en teenagelookalike i sin mamma.
De vill ha precis vad de behöver: en vuxenrelation.
På vår senaste utlandsresa satt Björn och jag på en härligt beach-bar och lyssnade på live-music varje kväll. De var fantastiska musiker som spelade gamla covers, varje gång sångaren fick syn på oss, så ropade han i micken:
- Oh, Mr Bjorn, welcome, we will play Santana for you - promise.
Just på detta ställe fanns mor och dotter Likadana, samma kruspermanent, samma tatoos, samma hårband, samma smycken, samma sandaler, samma saris, samma fyllla och samma killar.
It made me sick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar