Entschuldigung, Herta, verstehe leider nichts

Herta Müller är som vanligt klädd i svart, läpparna är röda och det vilar något spefullt över henne denna kväll. Hon berättar om hur tusentals tyskrumäner skickades till sovjetiska arbetsläger som ett slags krigsskadestånd.

När Herta Müller börja läsa om lägerlivet tystnar lyssnarna.
Christina Knecht på förlaget säger att läsningarna sätter djupa spår.


– Det är fascinerande hur hon med så enkla ord kan få en att känna precis hur det var, säger en ung kvinna efteråt.

Jag läser Herta Ms dikt om och om igen:

"Han är eller är inte lon
(nationell roman på kort sikt)

Första delen
ett lager flugor på ett stängsel otydligt uppåt,
ett enkelt spadskaft rasslar pang pang-
vi ger oss iväg utan näsduk

Andra delen
med tulltjänstemännen i Giurgiu (sex) inte ens
ser på mig, så länge en hund går förbi.

Slutsats
Ingenting dumbom,
så att du inte hamnar bakom lås och bom."

Min skoltyska räcker dessvärre inte. Lika mycket som jag älskar, avgudar och dyrkar Coetzee, så förstår jag inte Herta M, ens på svenska.
Är inte lika lycklig som den unga kvinnan som "lyckas känna precis hur det var"

Entschuldigung.