Klockan 08.00 och klockan 17.00 sharp serveras små bruna prickar (hundmat) i två skålar härhemma. Hundarna har klockor inbyggda nånstans, inte vilka klockor som helst, utan exakta tidtagare. Nåja, ibland går de lite före, eller mycket före, ibland spökar sommartid och vintertid. Men aldrig, aldrig nånsin går de efter.
Detta är en ceremoni, när hunddarna fattar att du äntligen förstått att klockan är slagen och du vänder näsan mot köket, då står båda hundarna på två ben. De skuttar efter dig, i en lustiger dans mid känguruhopp, flaxande framben och vild blick. Så kan man ju inte ha det så båda hundarna beordras -Sitt, och där ska de stanna tills jag säger - Zorro, varsågod, -Zlatan var så god!
Slatan väntar lydigt med huvudet på sned, Men Zorro, denne smart guy!
Såfort jag vänder ryggen till och går mot matskåpet, så hör jag genast ett litet hasande, jag vänder mig om i ilfart. Men Zorro bara sitter där, ser oberörd ut, stirrar dig in i ögonen som för att bevisa sin absoluta oskuld.
Nytt försök, nytt has, och jag snurrar runt med blixtens hastighet, men - gäsp, vad är de nu då, jag sitter ju bara här, suckar Zorro trött.På detta sätt vinner han varje morgon ca 2 meter till matskålen.
Jag har ett svagt minne av en lek i gympan, man stod ensam med ryggen mot halva klassen, de skulle ta sig fram til dig och dunka dig i ryggen. Minns att jag var hyfsat bra, men Zorro, han skulle lätt ha utklassat hela skolan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Han är en riktig karaktär, den där Zorro :)
SvaraRadera