Vissa svenska debattörer får mig att skruva mig av obehag. Ranelid är en av dem.

Ranelid: ”Jag tar risken att bli brunsmetad” | SvD

Ja, nu är ju rubriken lite väl komisk för the orange writer, men jag lovar att bli allvarlig.

Jag har hundra procent förståelse för att de b-skådisar som varit patetiskt politiskt korrekta kommer till insikt, vaknar, tittar sig omkring, och bestämmer sig för att gå med folket - mot vänsteraktivismen, hjärntvätten och förödelseglobalismen. 

Det jag INTE finner mig i är det evigt mediala schizofrena fladdrandet. 

Björn Ranelid må ha personliga problem med att vilja bli älskad av alla - men för mig går han fetbort. 

Det går inte ena dagen att stå och agitera för fred, frihet och antiglobalism. 

Och nästa dag säga att ens nya vänner, som t.ex Bulletin, är bruna och smetar ner honom. 

Ranelid får ta det med sin psykoterapeut, blanda inte in mig. 

Och försvinn från radarn. 

Att tigga om att få komma in i vänstervärmen igen när landets frihet står på spel det är bara så ömkligt.