När ska det gå upp för alla att "samhället" är kaputt.

Inget att hämta där.

Bawar Ismail, GP: 

- Tänk att vara förälder och se sitt barn hamna snett. Misslyckas i skolan. Umgås med kriminella. Börja begå brott.

Och tänk dig att du försökt göra allt du kan för att hejda den destruktiva utvecklingen. Men det räcker inte till. Och myndigheterna, de aktörer som har i uppdrag att aktivt förebygga brott och förhindra att individer väljer en kriminell livsstil, rullar tummarna.

 Trots att du vädjar om hjälp kan de inte bistå dig. Insatserna bygger ju på frivillighet.

På sistone har sådana föräldrar fått komma till tals i svenska medier. I Aftonbladet vädrade 50-åriga Fatima sin frustration över det svenska samhällets passivitet inför hennes kriminella sons gärningar och livsstil. ”Ni kan utvisa min son. Jag är den förste som skriver på pappret i domstolen”, brast hon ut under intervjun.

Men att oroliga föräldrar till kriminella söner upplever att de inte får samhällets stöd är inte det enda tecknet på vuxenvärldens kapitulation. 

Begränsade häktningsregler för minderåriga. Ungdomsrabatter i straff- och påföljdsbedömningar som inte tar någon hänsyn till den nya tidens brutala gängkriminalitet. Detta är bara ett fåtal exempel på hur oförmögen vårt land blivit på att markera mot unga lagförbrytare.

Kommentar GP: - "Svenska lagar är anpassade till svenskkultur, inte multikulti. I andra kulturer sköter samhället en del av barnuppfostran medan föräldraansvar är svensk kultur. Mångkultur är synonymt med anarki och där är vi snart."

Kommentar GP: -Först och främst är det föräldrarna som är ansvariga för sina barns uppfostran. Att begära att samhället skall sköta det är i grunden fel och det blir ett märkligt resonemang att man som förälder vill skicka tillbaka sitt barn till det land man flytt från för att de skall uppfostras där, (av släkten?) 

Varför inte då ta sitt ansvar fullt ut, ta med sig barnet och åka dit själv? Tja, den bekväma bidragstillvaron i landet där samhället skall ta hand om allt som är jobbigt upphör ju då förstås. Sedan är det helt klart att Sverige sviker (tusentals?) familjer genom att ge ungdomarna verkningslösa straff och behandlingar samt placera dem i "hem" med svängdörrar, där de tycks lämna när det passar dem.