Prästerskapet och Johannesevangeliet 8:1-11.

Kyrkans Tidning

Susanne Wigorts Yngvesson, Professor i etik Enskilda/Teologiska Högskolan Stockholm:

-Efter sin utannonserade Twitterpaus, har ärkebiskopen fått stort stöd och många från kyrkans sammanhang säger att de hårda personangreppen i sociala medier måste få ett slut. 

Biskop Fredrik Modéus: ”Öppen, rak, ärlig och respektfull dialog är de fundament vi måste bygga det offentliga samtalet på. Det är allas vårt ansvar.”

Jag håller givetvis med. Vem gör inte det?

Samtidigt blir jag konfunderad över den dubbelmoral som tycks råda inom kyrkan då dess företrädare själva använder samma medel. De senaste månaderna har jag nämligen uppmärksammats på vissa prästers beteende i sociala medier. Särskilt hur präster, även kyrkoherdar och en biskop, använder sociala medier för att skamma enskilda. Det är ingen vacker syn.

-----

Ändå måste jag erkänna att min förväntan på prästers roll i offentligheten är större än på andras. Frågan som väcks är varför präster, vana vid själavård, inte har större förståelse för människans komplexitet? 

Att skamma någon leder till att stänga dörren för en människa och att förminska möjligheten till verkliga samtal.
Men finns det situationer när det är berättigat att offentligt använda ord som ”rikskräk” eller ”hund”, att diagnostisera någon som ”dement” eller att samtycka när kränkningar publiceras i prästernas egna trådar på Facebook? Som en äldre erfaren präst sa med anledning av #metoo: ”vissa handlingar finns det ingen förlåtelse för”.

I mitt ena exempel diskuteras en enskild präst som namnges i forumet Prästkollegor med cirka 1800 medlemmar. Prästen X har på annan plats publicerat ett blogginlägg som många uppfattar som provocerande och i tråden kallas X: bitter gammal man, treåring, gammal hund, tjurig gubbe, sentimental gubbe. Där berättas också vem X är gift med och vad hon gör samt inlägg om X egenskaper, personlighet och bakgrund. Många deltar i diskussionen och ett fåtal protesterar mot tonen i samtalet.