Medias vedervärdiga politiska aktivism skyr inte djupa tragedier.

En 26-åring sitter anhållen misstänkt efter ett brutalt mord på en flicka, 18, i Höör,  som uppges "ha känt sig orolig över deras kontakt".

Statsmedierna har bakom betalartiklar skakat fram många väldigt negativa omdömen om mannen, som sägs vara "udda och labil".

- "I skolan skrämde han tjejer med sexuella trakasserier, enligt skolkamrater."

– "Jag var faktiskt inte förvånad över att det var han, säger en annan skolkamrat från högstadiet."

 Oj. Sanningens ord.

Det finns en gigantisk diskrepans i statsmediernas beskrivning av den misstänkte gärningsmannen i det här traumat, jämfört med de beskrivningar vi brukar serveras, som alltid låter så här:

- "Terroristen/mördaren/våldtäktsmannen/tortyrmannen/barnarånaren är egentligen den där typiskt glada killen som lyckas få dig på bra humör bara av att han dyker upp. Han är alltid snäll och generös och har utmärkt sig i grannskapet genom att vara en bra granne. NN hälsar alltid och byter gärna några ord utanför huset, även om han inte vet vad man heter. Han har, till exempel, alltid hälsat på ett äldre par som brukade passera hans hus under sin promenad." 

En av alla tusentals råa slaktare och lemlästare som alltså idag INTE beskrivs som en svärmorsdröm. Alla vet varför. 

Det har blivit en självklar del av medias utnyttjande av svåra tragedier för att ondskefullt tjäna sina egna syften.