Den lömska baktanken.

Sofia Lilly Jönsson, aftonbladet-  Den 15 april registreras listorna för höstens kyrkoval. Där vill Fredrick Federley stå med, några månader efter avhoppet från toppolitiken efter avslöjandet att hans sambo våldtagit barn.

Om vi tittar på det organisatoriska: Gagnefs pastorat består av församlingarna Gagnef, Mockfjärd och Floda. Kyrkorådet styrs denna mandatperiod av förtroendevalda från tre listor: Socialdemokraterna, Levande kyrka i Gagnefs pastorat, samt Samling för kyrkan inom Gagnefs pastorat. Det är oklart vilken av listorna som skulle bli aktuell för Federley.

På riksnivå organiseras listorna annorlunda. Centerpartiet är ett av tre partier som fortfarande ställer upp i kyrkovalet och har inga planer att ändra på det. Redan i höst kan Federley sitta i Svenska kyrkans högsta beslutande organ om Centern vill det. Tro inga krumbukter om lokala listor – detta är partipolitik.

Kanske är utspelet Federleys eget, kanske ville krafter i partiet sätta ett finger i luften. Det är svårt att se hur det gynnar kyrkan. I Gagnef duckar kyrkorådets ordförande journalister. Ingen svarar i telefonerna.

Den lokala kyrkopolitiken är möjligen en skärseld för ett politiskt djur direkt från Bryssel, men det är knappast vad den är till för. De fromma ord om ”försoning och förlåtelse” som Federley för fram som skäl för sin kandidatur står inte på dagordningen för förtroendevalda i Svenska kyrkan.

Men också till detta har vi nu alltså politiken i Svenska kyrkan, en snabbtvätt för politiker med solkig gloria. Lägg det till funktionen som övningsfält inför riksdagsvalet, ett sätt att få partistöd och att lära sig politikens former. Kyrkovalet har beskrivits som en avstjälpningsplats för avdankade politiker och som en skola för dito broilers.
Det är ett spektakel.