Löfvens förvridna hat-demagogi ikväll, kommer att komma tillbaka till honom som en rekyl mitt i plytet.

Hans Li Engnell, FB: 

-"Desperationen. Fräckheten. Skamlösheten."

Ronie Berggren, FB:


- Stefan Löfven anser att Sverigedemokraterna hotar demokratin:
SVT:
-----
En Moderatledd regering som stödjer sig på Sverigedemokraterna riskerar att föra Sverige i en ickedemokratisk riktning, anser statsminister Stefan Löfven (S).
– Jag är orolig för det, säger han i SVT:s intervjuprogram 30 minuter.
-----
Tänker nöja mig med tre korta saker. Först det självklara. Stefan Löfven har fel. Sverigedemokraterna hotar inte demokratin, de är en del av demokratin, faktiskt den färskaste delen i ett land som i snart hundra år nästan helt har dominerats av socialdemokrater.

För det andra. Det här är en taktik som är helt ute ur tiden. Det går inte längre att prata över huvudet på partier eller folk. I synnerhet inte ett parti av SD:s storlek. Tekniken har omöjliggjort det som brukade vara en socialdemokratisk härskarteknik: att prata över huvudet på sina meningsmotståndare och genom sina diverse rikstäckande propagandakanaler kabla ut "en rådande sanning" som alltför många svenskar sedan svalde med hull och hår och som ingen opposition i världen hade möjlighet att punktera. Den tiden är över. I stor utsträckning tack vare Internet.

För det tredje. Vilket jag finner mest komiskt i allt detta. Den som gör detta utspel är Stefan Löfven, som visserligen å ena sidan är statsminister, men å andra sidan samtidigt kanske är den sämsta politiska debattör jag någonsin sett. Han är inte osympatisk, men debattera kan han inte. Hans sätt att debattera är helt föråldrat, han är inte kvicktänkt och verkar inte förstå att debatter handlar om faktiska argument.

Det i kontrast till den han går i polemik mot, Jimmie Åkesson, som i mitt tycke är Sveriges helt klart skickligaste politiska debattör. Ingen lyckas någonsin tränga in honom i hörn i debatter, och han hamnar nästan aldrig i underläge. 

I somliga debatter finns det andra som för stunden kan glänsa mer, främst då Ebba Busch. Men hon är inte konsekvent på det sätt Jimmie är. Hon kan glänsa en dag och sen likt en jojo sticka iväg åt något helt konstigt håll nästa dag. Det har hänt vid fler än ett tillfälle. Sådant går enbart att härleda till ett inte tillräckligt ideologiskt utvecklat tänkande.

Jimmies stora styrka är att han är konsekvent skicklig. Vilket skapar just den här gigantiska kontrasten till Stefan Löfven, som är den konsekventa motsatsen.