Den lömska vänsterrasismen byter sanning. Och storföretagen och gammelmedia kryper lismande efter dem.

Nu måste ni orka läsa långt, texten är värd vartenda ord.

Håkan Boström, GP: Hur antirasismen blev vänsterrasism

- Den tidigare så självklara principen att antirasism handlar om att inte ta hänsyn till hudfärg håller gradvis på att ersättas av sin motsats. Den socialistiska idén om strukturell rasism byter klasskamp mot ”raskamp”

Det var inte särskilt länge sedan det var självklart. Rasism betydde att döma människor efter deras hudfärg och hårfärg. Antirasism var att inte ta hänsyn till sådana yttre attribut. Att se individen.

För de flesta svenskar är det nog fortfarande så. Men något håller på att hända. Och det går snabbt. En ny ”antirasism” vinner mark i tongivande progressiva kretsar. Plötsligt är den nyss hyllade färgblindheten något problematiskt.

För att vara goda antirasister ska vi nu inte längre blunda – utan öppna ögonen för hud- och hårfärgens betydelse. Vi ska bli medvetna om vilken ”raskategori” vi tillhör och vad det innebär, inte låtsas vara några världsmedborgare eller klä (ut) oss i andra gruppers uttryck och stilar. Det som nyss var framsynt är plötsligt imperialistiskt.

Vad som kan tyckas vara en perifer akademisk diskussion – håller på att välta hela rasismdiskussionen över ända. Kreditföretaget Klarna listar redan ”svarta affärsägare” på sin hemsida. På Aftonbladets ledarsida talas det numer med självklarhet om ”vita” och ”icke-vita” i politiska analyser av samtiden.
Hur hamnade vi här?

 ----

Kommentar NN1: -  Vänstern använder ”rasism” som knölpåk för att bekämpa de som inte håller med vänstern. Varje opåkallad rapportering utifrån ras eller kön är ju ett bakslag för den äkta antirasismen / feminismen.

Kommentar NN2: - "Oerhört välskriven ledare! Vänsterrasismen, eller varför inte neorasismen, är lömsk och har precis som Boström ersatt klasskampen som en politisk metod att erövra problemformuleringsinitiativet. Genom sin dominans i massmedia håller de på att lyckas. Besattheten i synen på hudfärg får allt bisarrare inslag, som t ex kravet på att ändra namn på utställningssalar ("Vita havet") och människovärde ("Black lives matter"), som om inte alla människors liv är betydelsefulla."

NN3: - En mycket bra och viktig ledare som beskriver hur "de goda" agerar likt sanningsministeriet i boken 1984 agerar. Anledningen till att dessa personer fått stort genomslag är att de, under lång tid, hjälpts av media att föra fram och befästa sin trångsynta bild. Den extrema vänstern med kommunister har alltid nästlat in sig för att ta över legitima rörelser, t ex inom fred, miljö och rasism. Allt med syftet att stöka till det för västländer och att gynna de kommunistiska diktaturerna.


NN4: -Tack Håkan mycket klargörande. Min inställning är precis den liberala synen med människors lika värde utan hänsyn till ras etc. Är inte det vi ser nu en rörelse som leder till rasism på samma sätt som nazismen fast med andra begrepp och ord. Pin-pointandet av svarta företagare som tex. Klarna gör stör mig och jag funderar på hur jag skall kunna undvika att ha med dem att göra.


NN5: - Samma rasism, då och nu. Man har "bara", ändrat vilka man ska hoppa på. Det är uppenbart.

Min egen kommentar: - Antirasism är vänsterrasism, då det enda som existerar i antirasisternas värld är hudfärg. Därför kommer vänstern nu och hävdar att det inte var Tusse som vann melodifinalen, det var inte hans musikalitet, artisteri, sångröst, låten, och framförandet som segrade. Det var hans hudfärg. Och hans ursprung. Det är rasism.