Min FB-vän Lorentz har myntat begreppet den svenska "lipsillismen".
Så bra, så mitt i prick!
Lorentz: - "Gråtattackerna i framför allt Svt och tv4 går tretton på dussinet vilket program det än gäller. Värst är dock nyhetssändningarna.
Vad är detta, vad säger det om Sverige idag?
Lipsillismen, har den införlivats som någon slags modern nationalmarkör och i så fall varför?"
Min kommentar: Mänskligt och känslor absolut, det är en del av livet.
Men.
Måste vi påtvingas allas tårar, stora och små sorger i varenda "underhållningsprogram", från "Så mycket bättre" till "Stjärnorna på Slottet".
Lipsillismen gör oss blasé, vi vänjer oss vid människor som älskar att fläka ut sig om sådant som jag själv helst bara delar med nära.
Vart tog alla roliga kändisar vägen, med glada minnen, vägen?
Bra och sann kommentar: - "Det har ju länge varit fint att visa känslor - och framför allt är det fint när män gör det. Fläk gärna ut dig också och avslöja dina innersta hemligheter så anses du vara en ännu bättre människa."
Rolig kommentar: -"Ett eländigt pipande syndomtyckande självömkande folk."
Det är hälsosamt att skratta. John Cleese och Robin Skynner ägnar ett helt kapitel i sin bok "Livet och hur man överlever det" om varför man ska skratta, hur hälsosamt det är. Cleese har ju sett till att många fått skratta. Tvivlar på att han nån gång lipat i ett tv-program. Mer pang i bygget i tv.
SvaraRaderaÅsikts- och känslo-pjunket är ju det som styr den svenska samhällsdebatten i stället för sanning och fakta som det borde vara.
SvaraRaderaDen som det är mest synd om, vinner.
RaderaGlöm inte malou efter 10 där lipas det med
SvaraRaderaKrokodiltårarna har tagit över överallt.
Radera