Svenska folket är så lama, så försvagade. Löfvéns gäng kan trampa på oss med spikskor - utan så mycket som ett pip.

Svensk vänstermedias älsklingsfavvoreportage: - "Demonstranter protesterar mot avskedandet av nyhetssajten Indexs chefredaktör. Tusentals i manifestation för pressfrihet i Ungern."

Jag debatterade detta vänskapligt på FB idag, varför svenskar aldrig reser sig upp, vi är så många nu - vid tangentborden - VAD VÄNTAR VI PÅ????? 

Jag: -"För mig är den stora gåtan varför alla tänkande människor i Sverige sitter ensamma, med sin ilska och sitt vemod, på sin kammare.(Ja, jag också sen över tio år nu.) När jag ser reportage från stora, fredliga, folkliga protester i andra länder, blir jag grön av avund. Och förstår inte vad det är vi, som knyter nävarna i fickorna, helt och hållet saknar."

NN 1: - "Vi är väldigt många ensamstående i Sverige till skillnad från andra länder."

 Jag: - "ja, det är sant, men det förklarar inte allt. Om jag manade och kallade till protest och demonstration här bland alla oss, som ser vad som händer och vad som är fel, med plats och klockslag. Hur många tror du skulle komma?"

NN 1: -"Ärligt talat, inte många. Tyvärr."

Jag: - "Frågan är varför. Vad skiljer oss svenskar från alla normala människor som reser sig i vrede över förtryck, våld, förnedring och skatterån."

NN1: -"Svenskar är oerhört konflikträdda och törs inte säga ifrån. Dessutom verkar det som många tycker att allt är som det ska. Det fattar jag inte

NN2: -"En mycket bra fråga. Ett vällevnadssjukdom? Jag tror inte att det hade gått likadant på våra mor-och farföräldrars tid. Inte ens på mor och fars tid."

Jag: - "Undrar vad vi är så rädda för? Att någon vän/granne/arbetskamrat ska se oss protestera? Att någon ska fula ut oss som rasister? Vad är vi då offer för?"