fredag 3 januari 2020

Just nu. Fullsatt domkirke tar farvel med Ari Behn: - En dag vi veldig gjerne skulle vært foruten.

Ari Behn både skrev och talade om sin psykiska ohälsa, om panikångesten och de tvära humörkasten: ”Jag har alltid varit för det intensiva. Full av ord och alltför mycket kraft. Utan balans. Antingen eller. Tyst och påträngande. Blyg och skamlös. Jag klarar inte att hålla igen. Jag lät det brinna.”

Ett självmord upplevs alltid som ett omgivningens misslyckande. Var fanns orden man borde ha sagt? Kunde man ha nått fram, om man bara gjort något annorlunda? Det är frågor som inte alltid har självklara svar. Vi vet inte vad Ari Behn tänkte eller hur han kände. Men ett vet vi: det finns många i vår närhet som just nu bär på samma börda, som plågas av dödslängtan eller livsskräck.

Det viktigaste vi kan göra för dem är att inte låta samtalet tystna, att inte vika undan för det som är otäckt eller skamligt. Våga fråga den som dragit sig undan, som blivit inåtvänd, som inte längre vill umgås som förut. Det kan göra större skillnad än du tror.

Josefin Holmström, SvD

2 kommentarer:

  1. Hans äldsta dotter tyckte nog att han borde valt nåt annat än att ta sitt liv, och göra tre döttrar fadersllsa. Han var ju inte den som var hemlig med sina avsikter. Han borde ha varit intagen för vård, med tvång om så krävdes. Jag är medveten om att det är komplicerat. Men bland hans vänner borde det funnits nån som fått han att välja en annan väg.

    SvaraRadera