Till alla högfärdiga godhetsdårar - Vad var det vi sa!!

För sådär tio år sen var jag bjuden på en skärgårdslunch, vi var förutom värdparet sex gäster, maten var underbar och miljön likaså. 

Men.

Det här var vid tiden då jag börjat blogga och var extremt tydlig med de många samhällsfaror jag såg med massinvasionen av bidragsturister med helt avvikande kultur. Det var aldrig någon i  umgänge som då låtsades om att jag var en kastlös, en surströmmingsstinkande slajmorasist bland alla väldoftande nyponrosor. Men det fanns människor som glodde på mig med äkta avsmak, vände bort blicken, viskade bakom ryggen eller t.om reste sig och gick när jag satte mig. 

Under  lunchen i skärgårn som jag nämnde ovan, togs utfrysningen ett steg längre, när en väletablerad man som satt några steg bort vid min sida reste sig för att gå på toa. Snart märkte jag att övriga gäster hade flyttat fokus till en punkt snett bakom mig, hastigt svänger jag mig och får se den manlige gästen med vänster pekfingret under näsan, höger arm heilande i luften och luftmarscherande med benen för att håna mig. 

Jag gjorde ingen grej av händelsen, bet ihop tills vi tog båten hem, men det sitter för alltid i bröstet som en vass egg. Mest skäms jag å den manlige gästens vägnar, och varje gång jag tvingas möta honom och hälsa på honom idag, så sträcker jag på mig, tittar honom rakt i ögonen och ler kyligt. 

Numera talar mannen vitt och brett om hur bomb/rån/hat-eländet trillat över honom och Sverige, hur han inte vågar vistas på vissa ställen, och inte törs lita på någon längre. 

Denne fisförnäme man låtsas inte begripa att dagens krigstillstånd och misär är följden av hur han själv och hans goda vänner har röstat. 

Sveriges undergång är hans fel, han är lika skyldig som reinfeldt, MP, lööf och löfvén.